Kräfttraditioner
I torsdags var det kräftskiva på jobbet. Så snart arbetsdagen var slut samlades drygt hälften av kollegorna i konferensrummet.
Det blev en trevlig kväll med lekar relaterade till jobbet, och där jag fick briljera med min fantastiska relation tilll kopiatorn, snapsvisor från flera landskap i olika takt, tonart och text, fantasier om orimliga enhetsinternat till Ullared, m.m.
Medan vi satt där och smaskade i oss kräftor tänkte jag på svenskars bild av kinesisk mattradition och bordsskick. I lunchrummet brukar alla äta belevat; det smaskas och spills sällan. Men på kräftskivan satt vi med händerna i maten (självklart omöjligt att äta på annat sätt) och det sörplades till höger och vänster. Om man har funderingar kring hur andra äter borde man kanske se till sig själv och inse att man någon gång om året äter minst lika barbariskt.
Det blev en trevlig kväll med lekar relaterade till jobbet, och där jag fick briljera med min fantastiska relation tilll kopiatorn, snapsvisor från flera landskap i olika takt, tonart och text, fantasier om orimliga enhetsinternat till Ullared, m.m.
Medan vi satt där och smaskade i oss kräftor tänkte jag på svenskars bild av kinesisk mattradition och bordsskick. I lunchrummet brukar alla äta belevat; det smaskas och spills sällan. Men på kräftskivan satt vi med händerna i maten (självklart omöjligt att äta på annat sätt) och det sörplades till höger och vänster. Om man har funderingar kring hur andra äter borde man kanske se till sig själv och inse att man någon gång om året äter minst lika barbariskt.
Kommentarer
Trackback
