The Way the Cookie Crumbles...

I sommar har flera bekanta gift sig samt flera kollegor och bekanta förlovat sig.

Jag tycker mig märka att synen på giftermål inte riktigt hänger med i tiden. Trots att vi är moderna människor som vill leva i jämställda förhållanden finns en ganska traditionell syn på vigsel kvar. Kanske beror det på drömmar om ett prinsessbröllop när man är liten.

Slöja och brudkrona
Vet de prinsessdrömmande brudarna om att slöjan symboliserar brudens oskuld medan brudkronan visar på brudens jungfrulighet. Självklart mycket gammalmodiga symboler i dagens samhälle. Vilken kvinna som står brud nu för tiden är oskuld?

Vigselakt
Jag vet att inte många av de jag känner går i kyrkan och jag tror inte många tror på det kyrkan står för, utan jag tror att jag känner fler som är ateister än "kyrkliga". Ändå vill många gifta sig i kyrkan eller kyrkligt. De enda argumenten jag har förstått är tradition och stämning. Uppnås inte stämningen genom vigselakten själv? Varför gifta sig inom en gemenskap som man inte deltar i i vanliga fall eller på en plats som står för något som man själv inte gör? Står äktenskapet för tradition och stämning eller för något annat?


Min egen syn tycks mest stämma överens med andra relativt unga, välutbildade personer, men som nödvändigtvis inte behöver stå mig nära eller vara av samma kön. Det lustiga är att det är många kvinnor i min generation som har prinsessdrömmarna.

Med detta vill jag inte påstå att jag gifte mig på "rätt" sätt. Vi hade ingen ambition att låta vårt bröllop symbolisera jämställdhet eller något annat än vår kärlek till varandra.