Dag 5 - Tempel, shinkansen och nyår
Pappa, A och jag steg upp tidigt för att hinna gå till Ginkaku-ji (Silvertemplet). Under natten hade det börjat snöa och vi hörde hur vinden ven utanför de tunna glasfönstrena. Mamma, syster och hennes sambo bestämde sig för att hoppa över templet och ta sovmorgon. Jag är glad att jag hittade orken att fullfölja strapatsen eftersom jag nu efter besöket tycker att Ginkaku-ji är ett av Kyotos finaste tempel. Efter 35 minuters promenad i kyla och snöfall fick vi se ett vackert tempel och en ljuvlig trädgård täckt av ett tunt lager snö.
På våg mot entrén till Ginkaku-ji, templet samt trädgården med grus som formats för att likna Fuji och vågor. (Syns säkert bättre när det inte ligger snö.)
På vägen tillbaka till guesthouset blev det en kort omväg till Kyoto handicraft center, men det blev tyvärr inga inköp.
Efter att ha hämtat resväskorna på guesthouset tog vi oss till tågstationen. Vi råkade dela upp oss under ditresan så det blev lite strul att hitta varandra igen på den stora statioen och när vi alla var samlade var det inte lång tid kvar tills avgång. Shinkansen var ett par minuter sen pga. snön och ankomsten till Tokyo var ca. 15 min sen. Under resan fick vi se Fuji, vilket var en otrolig syn.
Shinkansen och utsikt mot Fuji från tåget.
Väl på plats i Tokyo blev det taxi till hotellet, Grand arc Hanzomon, som verkligen kändes som ett lyxhotell efter de tre nätterna på guesthouset i Kyoto. Rummen är ganska små, men täcker det vi behöver.
Utsikt från hotellrummet.
Vi åt god middag på en av hotellets restauranger, restaurang Patio, och skålade för A:s trettionde födelsedag.
Efter att ha planerat följande dag begav vi oss ut på stan. Eftersom vi var tidiga till tolvslaget satte vi oss på en restaurang och åt dessert innan vi fortsatte mot Meiji jingu shrine. Människor, de flesta i vår ålder, strömmade till från alla håll. Ca. 200 000 människor brukar ringa in det nya året vid detta tempel. När vi kom in på tempelområdet hade det redan bildats en gigantisk kö. Vi förstod inte riktigt vad vi köade till, men vi rörde oss i långsam takt framåt. När klockan slog tolv stod vi mitt i kön med tillsammans med japaner och även utlänningar; inne i templet slog man på gonggongen, vilket visades på en storbildsskärm. Först ca. kl. 01.15 kom vi fram till templet där japaner kastade mynt in på gården och köpte amuletter i något av de många små stånden.
Jag tycker att år 2010 var ett bra år för oss; vi köpte vårt hus, vi firade vår första bröllopsdag och vi fortsatte göra spännande resor. Jag hoppas att år 2011 blir ett lika bra år; vi behöver inte köpa hus, men jag vill gärna att vi firar vår tvååriga bröllopsdag och fortsätter resa.
