En elefant i Japan
Redan före resan till Japan hade jag förstått att det skulle bli en liten kulturkrock att komma dit från Hongkong. Jag fick både känna mig som en klumpig elefant och en ouppfostrad barbar.
Det första som jag var var beredd på var att japaner pratar mycket tystlåtet och "finare" än bullriga kineser. Så jag var beredd på att försöka hejda högljutt prat och temperamentsyttringar.
I stället för att snyta sig, som anses ytterst ofint och bör göras privat, snörvlar japaner och torkar sig lite försiktigt under näsan med en näsduk. Det var lite svårt att anpassa sig till detta när man var förkyld.
Att inte kunna språket gjorde att jag kände mig enormt handikappad. De senaste årens resor har varit till länder där de talar engelska mer eller mindre obehindrat eller platser där jag själv behärskar det inhemska språket någorlunda. Men i Japan ville de nästan aldrig prata engelska, så det blev ganska svårt att kommunicera.
I Hongkong fick jag höra att jag såg så liten och ung ut. Ett par unga kvinnliga butiksexpediter trodde jag var studerande och blev väldigt förvånade när jag berättade att jag var gift.
Men i Japan kände jag mig inte alls särskilt liten. Många japanskor var lika långa eller till och med kortare än jag. Jag fick ju till och med köpte strumpbyxor i storlek M. Och alla rörde sig så mycket smidigare än jag. Jag som tycker att svenskar är klumpedunsar fick nu själv känna hur det var att känna sig osmidig.
Det första som jag var var beredd på var att japaner pratar mycket tystlåtet och "finare" än bullriga kineser. Så jag var beredd på att försöka hejda högljutt prat och temperamentsyttringar.
I stället för att snyta sig, som anses ytterst ofint och bör göras privat, snörvlar japaner och torkar sig lite försiktigt under näsan med en näsduk. Det var lite svårt att anpassa sig till detta när man var förkyld.
Att inte kunna språket gjorde att jag kände mig enormt handikappad. De senaste årens resor har varit till länder där de talar engelska mer eller mindre obehindrat eller platser där jag själv behärskar det inhemska språket någorlunda. Men i Japan ville de nästan aldrig prata engelska, så det blev ganska svårt att kommunicera.
I Hongkong fick jag höra att jag såg så liten och ung ut. Ett par unga kvinnliga butiksexpediter trodde jag var studerande och blev väldigt förvånade när jag berättade att jag var gift.
Men i Japan kände jag mig inte alls särskilt liten. Många japanskor var lika långa eller till och med kortare än jag. Jag fick ju till och med köpte strumpbyxor i storlek M. Och alla rörde sig så mycket smidigare än jag. Jag som tycker att svenskar är klumpedunsar fick nu själv känna hur det var att känna sig osmidig.
Kommentarer
Trackback
