The Way the Cookie Crumbles...

Igår satte vi upp väggskenor och hyllor samt verktygstavla i garaget. Nu är garaget färdigt invändigt.
På utsidan återstår att måla andra slaget på de brädor som vi satte upp för hålet. De plankor som ska målas i samma färg som knutarna väntar vi med att måla eftersom vi vill måla knutarna i en annan färg och inte bestämt vilken än.

Alla saker som stod och låg mitt på garagegolvet flyttas nu till hyllorna, verktygstavlan och längs garageväggarna. Även en del av det som vi hade på vinden flyttas till garaget. Kvar på golvet finns en hög med saker som vi behöver köra till återvinningscentralen. Ska bli så skönt när allt är färdigt och det blir ordning.

Vi behöver köpa plastbackar till en del saker och vi kommer även att sätta upp en till vertygstavla eftersom den vi köpte troligen inte räcker.

Garaget före

  
Vänster, mitten och höger.

Garaget efter

  
Vänster, mitten och höger.
(Med plastbackar och två verktygstavlor.)

Igår kväll bokade vi en resa till Förenade Arabemiraten i höst. Det blir fyra nätter med sol och bad, och tre nätter i storstad (Dubai). Det ska bli så spännande! Och lyxigt, femstjärniga hotell för hela slanten.

Det blir vår först solresa på två år! Det är nästan två år sedan vi var på bröllopsresa på Aruba och Curaçao.

Nu kan jag nog överleva hösten. Bring it on!

Igår kväll hann vi måla andra slaget i både förrådet och garaget. Vi kunde även sätta upp väggskenor och hyllor i förrådet. Nu har var sak sin plats och vi slipper mötas av en stor hög med saker på altanen när vi kommer hem. Hela förrådet, som är cirka en kvadratmeter, känns mycket större med riktiga hyllor på ena sidan. Två väggar har vi lämnat tomma för att kunna stapla ved där.

 
Förrådet till höger och till vänster där vi ska kunna förvara ved i framtiden.

Framöver kan vi sätta upp väggskenor, hyllor och verktygstavla i garaget. Tänk vad stort det kommer kännas när allt är på plats!

I helgen har vi inte kunnat jobba heltid med garaget, men vi har ändå hunnit få en del gjort.

I fredags kunde jag sluta tidigt från jobbet så vi kunde få en del gjort redan då. Vi satte upp reglar, plast och isolering i hålet där plåtskåpet stått. Vi kapade till de brädor som skulle sitta på utsidan.

I lördags morse inhandlade vi en gipsskiva att sätta upp på insidan av hålet. Därefter grundmålade jag de brädor som vi sågat till dagen före medan A spacklade de många hål som fanns i garaget och la allt (väldigt mycket nu för tiden) som vi har i garaget mitt i garaget så att vi skulle komma åt att måla.

Igår målade jag brädorna med fasadfärgen medan A slipade och målade i garaget och förrådet. Allt som låg i förrådet ligger just nu på altanen, så jag hoppas att vi kan måla ännu ett slag snart och sätta upp hyllor så att vi slipper mötas av en jättehög med saker varje gång vi kommer hem. När jag var klar med brädorna målade jag i garaget med pensel där A inte kommit åt med rollern. Tyvärr hann jag inte måla alla skrymslen i garaget. A hann även sätta upp brädorna för hålet på utsidan av garaget.

Nu återstår att måla klart första slaget i garaget, måla andra slaget i förråd och garage, sätta upp hyllor i garage och förråd samt måla och sätta upp de två brädbitar som saknas på utsidan av garaget.

Jag har under en tid använt One smooth operator från Formula 10.0.6. Kornen är lite "rivigare" än kornen i Nivea Clean deeper! och det är inte så konstigt eftersom det är pimpsten. Även denna skrubb använder jag varannan kväll på specifika områden.

Mina porer har blivit mycket mindre synliga sedan jag började använda skrubben, och de syns nästan inte längre.

One smooth operator Formula 10.0.6 

Jag upptäckte just att det inte kommer att bli någon träning för mig förrän i slutet av augusti. Det är först då som Friskis börjar med sitt höstschema.
Under sommaren har de ett enda morgonpass; 30 minuter tidigare än vanligt och en bit bort från jobbet.

Det blir att vänta med träningen och försöka hålla formen på egen hand. Tyvärr går det ju inte jättebra...

Under de två sista dagarna i Blekinge hann jag läsa Yacoubians hus av Alaa al-Aswany.

Den handlar om människor som bor eller på något sätt har en koppling till detta hus.
Läsaren får följa flera karaktärer. Jag tyckte att det kunde vara lite svårt att hålla reda på personerna, särskilt i början, men det kan bero på att de arabiska tilltalsnamnen var ovanliga för mig.

Det är nästan som små berättelser om varje person under en del av deras liv. Mest utförligt beskrivs två vitt skilda ämnen: religiös extremism; en person som känner sig utanför värvas till den religiösa kampen, samt dynamiken i kärleksrelationer. Homo- och heterosexuella relationer från det första pirret när man blir kär till giftermål eller att göra slut.

Boken gjorde ett ganska stort intryck på mig trots att jag inte tyckte särskilt bra om den, men jag vet inte varför.

Jag avskyr att börja jobba igen efter en längre ledighet. Under de sista semesterdagarna bävar jag för första arbetsdagen.
När jag sedan väl kommer till jobbet brukar det kännas lite mer hanterbart.

Jag är glad att jag har A, för annars hade jag inte klarat av det hemska faktumet. Det är tack vare honom som jag överlever.

Att det har känts extra jobbigt i år beror nog på att jag undermedvetet förväntar mig en höst lika jobbig som våren. Tack och lov kommer det nog inte bli så.

...flera år, känns det som i alla fall. Jag minns faktiskt inte när jag gick på bio senast.

Vi ville gå på bio igår kväll, men tyvärr fanns det inte mycket som jag kände för att se. Till slut blev det Pirates of the Caribbean - Främmande i farvatten som vi hade sett i vilket fall som helst.

Filmen var inte särskilt bra, däremot tyckte jag att det var mysigt att sitta bredvid A på bion. Jag tycker om att luta mig mot hans axel och att han håller min hand, tills den domnade bort för att den klämdes mot armstödet. Jag mindes vår första dejt när vi såg Shrek 2...så unga vi var...
Medan vi stod och väntade på att bli insläppta i salongen slog det mig hur unga de flesta var, kanske i tonåren. Jag kände mig oerhört gammal, glåmig och tråkig. Men en dag ska man ju komma dit och för mig var det igår.

Eftersom jag inte är särskilt förtjust i att fira min födelsedag blev det heller inget särskilt firande igår. Vi hade ju redan ätit middag på restaurang två kvällar i rad; det räckte gott för mig.

Så igår fixade vi lite i garaget. Vi tog bort ett "plåtskåp" för soptunna så nu har vi ett hål i väggen sätta igen. Sedan tidigare fanns det redan en lite trädörr så helt öppet är det inte och eftersom vår bil står precis framför dörren så blir det svårt för inbrottstjuvar att ta sig in i garaget för att inte tala om hur svårt det skulle vara att få med sig något ut.
Tyvärr upptäckte vi att fukt har trängt igenom garageväggen där plåtskåpet stod, men eftersom vi ändå måste få upp en bit vägg med isolering och gips för själva hålet gör det inte så mycket. Som vanligt har projekt en tendens att bli större än det var tänkt.

I garaget har vi tänkt måla om (vem vill ha laxrosa i garaget?), sätta upp verktygstavla och hyllor. Då kommer vi kanske till och med kunna få in bilen i garaget.
Vårt garage, och framförallt vår garageport, är så liten att det knappt går att köra in en normalstor bil. Hur de tänkte, förstår jag inte.

Igår kväll åt vi på restaurang La vecchia signora med två kompisar. Jag blev mycket nöjd med både mat och service.

Jag hade bokat bord för fem personer, men vi blev bara fyra.
Serveringspersonalen skämtade gott om det, men naturligtvis var det inga problem. Det var få gäster kvällen före sommaruppehållet.

Till huvudrätt valde jag grillad gödkalventrecote med sparris som tillbehör. Det smakade fantastiskt. Tyvärr var köttbiten inte av särskilt fin kvalitet, vilket gör att jag tror att det inte var gödkalv jag fick. Jag delade min huvudrätt med A som hade valt dagens rätt, grillad oxfilé som var perfekt tillagad.

Till efterrätt valde jag mascarponesorbet med färska frukter. Den var härligt uppfriskande.

Efteråt blev det en liten drink på Gondolen innan vi begav oss hemåt.

Jag blev som sagt mycket nöjd med gårdagens restaurangupplevelse och återvänder gärna.

Igår kväll åt vi middag på restaurang Axela med familjen för att fira min födelsedag.
Jag var inte jättenöjd; mat och service fick precis godkänt i alla fall.

Det började när vi kom; jag hade bokat bord för fem personer, men det var endast dukat för fyra. A och jag var tidiga så vi satt en liten stund vid bordet och undrade. Servitrisen frågade om vi ville beställa något att dricka, men först efter ytterligare en liten stund frågade hon om vi skulle bli fem personer. "Ja, vad tror du? Jag bokade för fem personer och har inte meddelat annat sedan jag kom" tänkte jag.
Eftersom restaurangen endast har bord  för fyra personer är det lite bökigt om man är fler än fyra i sällskapet. Vi satt tre i soffan och det gick bra. Ett annat sällskap var sex personer där satt tre i soffan och en på kortändan.

De flesta i vårt sällskap valde menyn med för-, huvud- och efterrätt för 355 kr.
Förrätten var räkor och kräftstjärtar på toast. Jag tyckte att det var en onödigt stor portion. Den var god, men inte så mycket mer än så.

Till huvudrätten fick man välja mellan gös eller oxfilé. Jag valde oxfilémedaljongerna och fick två jättestora bitar kött, pepparsås, lite tråkiga grönsaker och friterade potatisar. Vid första tuggan av köttet tyckte jag att det smakade unket, men efter närmare eftertanke kom jag på att det var lever det smakade. Enligt pappa beror det på att köttet inte är jättefärskt och inte hanterats på bästa sätt. Har aldrig någonsin råkat ut för detta tidigare. Eftersom den andra som valt oxfilé i sällskapet inte kände denna smak samt sällskapet bredvid verkade jättenöjda över samma rätt struntade jag i att klaga.

Även de som valde fisk fick stora portioner med två filéer, en större och en mindre. Jag tyckte, efter ett smakprov, att fisken var torr och tråkig, men jag är inte heller så förtjust i grillad fisk överhuvudtaget. Däremot såg grönsakerna till fisken mer aptitliga ut.

Till efterrätt fick vi hallonsorbet som ensam var alldeles för söt. Om man blandade den med det mousserande vinet som de hällt över så smakade det bra, om jag inte tog för mycket då jag inte är så förtjust i mousserande vin.

När jag till exempel läser Svinalängorna så gör det ont i mig. Det känns så oerhört jobbigt att barn far illa och jag känner mig så maktlös. Utsatta barn har fått mitt hjärta att brista.

För att döva samvetet har jag ända sedan studietiden haft ett fadderbarn i Etiopen genom SOS Barnbyar. Även A har haft ett fadderbarn, men i Sydsudan, genom samma organisation sedan han studerade.

Givetvis hoppas jag att de donerade pengarna gör nytta och att hjälporganisationerna gör allt de kan för nödställda och utsatta. Självklart tror jag det eftersom jag ger pengar till dem.
Sedan årsskifter ger vi även pengar till Läkare utan gränser varje månad.

Drygt 1 % av vår bruttoinkomst går till hjälporganisationer/välgörenhet. Jag tycker det känns bra och rätt att ge pengar eftersom vi har det bra ställt och på intet sätt är beroende av dessa summor.

Jag skulle även vilja ge pengar till Barnens rätt i samhället eftersom de gör ett så viktigt arbete och inte har möjlighet att ta emot alla samtal från barn. Jag tycker att det är en mycket viktig organisation som finns för barnen.

Men om jag fick välja skulle WWF bli nästa organisation som vi månatligen kommer ge pengar till. Jag tror att många djurarter är utrotningshotade på grund av människans handlingar. Trots att jag inte tror att pengarna kommer rädda någon art vill jag på något sätt kompensera för allt dumt människan gör och har gjort genom alla tider.

Allt detta gör jag eftersom jag inte tror på människans godhet och känner att jag borde göra något aktivt, men inte orkar.

I stamträdet heter han Zingo (eftersom det var uppfödarens Z-kull), men hemma är hans fullständiga namn Chocolate Chip Cookie och kallas bara Cookie.

A kallar honom även Kisen samt Vovven eftersom han ofta beter sig som en hund.

Och nu kommer alla mina namn på honom: Missen, Kissen, Gosen, Finisen, Kelisen, Spinnisen, Tröttisen, Snarkisen, Gubben, Lilla gubben, Vännen, Lilla vännen, Hjärtat, Hjärtevännen, Bebisen och nyaste namnet Skrutten.

A kallar jag vid namn, Älskling/-en eller Min älskade.

Nu har vi varit i Blekinge ett par dagar och avkopplingen är nästintill total. Bortsett från att vi försöker träffa A:s familj, släkt och vänner finns här inget att göra.

Vi bor i A:s mammas sommarstuga där vi under dagarna sitter eller ligger i solen och läser. På kvällarna när det regnar ligger vi i soffan och läser. Jag har hittills läst fyra populärvetenskapliga tidningar. Jag hoppas hinna läsa minst ytterligare en bok.

A säger att han aldrig sett mig så avslappnad och jag känner mig faktiskt utvilad och harmonisk. Här finns inga krav eller måsten som känns oöverstigliga.
När vi är hungriga grillar vi. Känner vi för det tar vi en promenad. På morgnarna får vi sova hur länge vi vill. Cookie får under dagarna springa ut och in precis som han vill. Jag tycker redan synd om honom eftersom han kommer vara inne om dagarna igen när vi börjar jobba.
Är även lite orolig för mig själv efter semestern. Men hösten blir sannolikt inte alls lika jobbig som våren. Dessutom kommer vi nog åka bort en vecka i höst så jag överlever nog.

I sommar har jag än så länge hunnit läsa en bok, Svinalängorna av Susanna Alakoski.
Jag läste den under dag 3 och 4 under Islandsresan. Den var inte särskilt lång.

Jag tycker att den var mycket läs- och tänkvärd. Boken handlar om en flickas uppväxt i Skåne under 60-talet. Hon är dotter till två invandrade finskar som får problem med alkohol. Även våld förekommer i familjen.

Jag skulle vilja se filmen som bygger på boken. Jag undrar om perspektivet har förändrats där eftersom jag tror att det är Noomi Rapace som spelar flickans roll.

2011-06-30

Vi hade redan packat det mesta och packat våra badkläder i varsin påse kvällen före. På morgonen hämtades vi och kördes till Blå lagunen.
Det var lite svalt i luften så det var skönt att kliva ner i det varma vitblå vattnet. Man kunde urskilja en lätt lukt av svavel, men det luktade mest där vattentillförseln var.

  

Efter någon timmes badande åt vi lunch på anläggningen innan vi tog bussen vidare till flygplatsen.

Det kändes skönt att få åka hem eftersom det var en ganska intensiv resa. Vi ville försöka se så mycket som möjligt och därför blev det många utflykter. Nu ville vi hem och vila upp oss.

2011-06-29

Dagen började ganska tidigt eftersom vår utflykt längs Islands södra kust startade kl. 8.

Landskapet utanför bussfönstret varierade och skilde sig mycket från det vi såg under Gyllene cirkeln. Det började med samma "lavaöken" och isländska skog, därefter öppna fält med hästar, får och kor, och sedan de gröna bergen med glaciärerna i bakgrunden. Oslagbart!
Vi fick även se aska från Eyjafjallajökulls utbrott förra året.

  
  
  

 
Katla och Eyjafjallajökull.

Vårt första stopp var Skogafoss, ett sextio meter högt vattenfall. Det var så vackert.

Skogafoss.

Mitt ute i ingenstans stannade vi på ett hotell för lunch. Efter en rätt dålig buffé med svensk personal åkte vi vidare.

Efter den totalt 40 mil långa bussfärden kom vi äntligen fram till Jökulsárlón, en glaciärlagun vid Vattnajökull. På lagunen fick vi åka en båt som även går på land. I lagunen såg vi vita och blå isberg samt ett par sälar. Det kändes häftigt.

  
Den landgående båten samt bilder från båtturen på lagunen.

 
Säl i lagunen och isbit från ett isberg.

Därefter åkte vi tillbaka mot Reykjavik. Vi stannade i den lilla byn Vik för middag. A och jag passade på att gå ned till den stranden för att fotografera klipporna som stack upp ur havet. Stranden var svart eftersom sanden är malen pimpsten och lava.

  
Stranden, klipporna och kyrkan i Vik.

Efter ytterligare en bit stannade vi en liten stund vid Seljalandsfoss för att fotografera. Eftersom det började regna fick vi se två regnbågar över vattenfallet. Det var makalöst vackert.

 
Seljalandsfoss.

Det var en fantastisk dag! Vi fick se mycket som man inte ser annars. Dessutom hade vi tur med vädret; det var mestadels klart och uppehåll. Vi kunde se långt och berg som vanligtvis är klädda i moln visade sig för oss.

Idag cyklade vi till Nyckelviken och la oss vid en klippa. Äntligen blev det väder att sola. Tycker att vi har haft ganska otur med semestervädret annars; inte särskilt mycket sol och värme.

Det kändes så skönt att bara slappa och läsa en tidning. Jag somnade till och med en stund. Underbart!

Cykelturen gick rätt bra, men jag blev lite trött eftersom det är många upp- och nerförsbackar. Det gick förvånansvärt bra om man jämför med den korta, men ganska vingliga cykelturen innan vi åkte till Island. Då hade jag inte cyklat på över fyra och ett halvt år. Det var även första gången som jag cyklade på cykeln som jag fick i julklapp av A.

Igår besökte vi Waldemarsudde. Lars Wallin ställer klänningar på utställningen Fashion stories.

Jämfört med förra årets besök var det många fler besökare, säkert över 200 % fler. Då var det en utställning av medicinbilder, men även lite smycken.

Jag hade lite svårt att koncentrera mig på klänningarna eftersom det var så trångt så tyvärr hittade jag ingen favorit. Men det var många klänningar i olika stilar, utformningar och färger så det var roligt att titta på.

Igår kväll åt vi middag hemma hos föräldrarna. Jag passade på att ta hem bl.a. bröllopsklänningen som legat på deras vind sedan bröllopet för nästan två år sedan. Nu har vi ju egen vind med plats att förvara den.

När jag kom hem kände jag mig tvungen att prova klänningen. Jag kunde i och för sig inte tänka mig något annat än att den skulle passa. Men den var något trång kring byst och midja, dock gick dragkedjan att dra ända upp. Jag blev något chockad, trots att jag var medveten om att jag gått upp i vikt fick jag det nu svart på vitt.

Det är främst den senaste tiden som viktökningen varit markant. Kanske beror det på ett stillasittande jobb och mindre effektiv träning.

Jag har i alla fall äntligen definitivt bestämt mig för att gå ner något i vikt, ca. en femte- eller sjättedel av vad jag totalt gått upp. Vänligen protestera inte mot detta! A är inte heller särskilt stöttande utan säger att jag tidigare var för smal. Jag vill känna mig snygg och trivas i min kropp igen.

Jag kommer såklart inte sluta att äta eller börja träna som en tok. Utan jag ska minska portionerna något; just nu är de mer än normalstora, och träna lika mycket, men försöka ta i mer. Jag ska fortsätta med vardagsmotionen och försöka att alltid ta lunchpromenader.

2011-06-28

Även denna dag började tidigt eftersom vi skulle vara i Reykjaviks hamn kl. 9 för valsafari.

Det blåste lika mycket som i slutet av föregående dag så vi bussades till en annan hamn. Utflykten tog därför två timmar längre. Det var tur att vi inte hade något inbokat på eftermiddagen.

I början av båtfärden spanade jag intensivt efter tecken på val. Tyvärr var det så mycket vågor att jag blev sjösjuk efter trekvart, trots att jag hade tagit åksjukepiller på morgonen. Jag fick ännu ett piller, men inte hjälpte det. Resten av båtfärden satt jag inne och ville inte röra mig.

Det var ändå ingen som fick se val. Det enda jag missade var de stora fågelkolonierna, mest mås men någon lunafågel, på klipporna.

  
Båten, utsikt från båten och klippor med fåglar (som jag missade).

De återstående timmarna av eftermiddagen utforskade vi Reykjavik. Det finns inte särskilt många sevärdheter och vi gick inte till dem alla så det gick ganska fort att göra Reykjavik.

  
Regeringsbyggnaden, Hallgrímskirkja och utsikt mot hamnen från kyrkotornet.

På kvällen blev det middag på en fin fiskrestaurang.
Att äta på de många fina restaurangerna var inte jättedyrt med svenska mått mätt, men det berodde nog på att kursen på den isländska kronan.

Villorna i Reykjavik såg på håll de som trävillorna i Sverige, men när man kom närmare såg man att de till största delen var gjorda av korrugerad plåt. Endast detaljer runt fönster, m.m. var i trä.

Till och med kyrkan som låg bredvid vårt hotell var i korrugerad plåt.

I fredags, dagen efter vi kom hem från Island, började A ta ner plankor på övre delen av fasaden. Eftersom de översta plankorna var svåra att nå och inte heller var lika dåliga fick dessa sitta kvar. De plankor som A tog ner använde jag som mall för att såga ut nya plankor som jag målade. Eftersom en del av de nya plankorna inte hade behandlats var jag tvungen att grundmåla dessa.

Igår satte A upp de plankor som jag hade målat samtidigt som jag målade de plankor som jag hade grundmålat föregående dag. De senaste kunde A sätta upp på eftermiddagen. På kvällen målade A hela den övre delen av fasaden, även de brädor som vi inte bytt ut. Nu ser hela fasaden på gaveln nästan helt ny ut.

Eftersom jag inte vågade klättra upp så högt på stegen, nästan sju meter över marken, var det A som fick göra allt jobb på fasaden. Jag stannade gärna kvar på marken och gjorde det som behövdes göra där.

Detta var sommarens sista inplanerade byggprojekt. Visst finns det mer som kan göras, t.ex. ordna i garaget, i förrådet vid ytterdörren eller annat.Men inget är akut eller måste göras nu.

2011-06-27

Väckarklockan ringde alldeles för tidigt; de få timmarnas sömn räckte inte. Men det blev ändå till att kravla sig ur sängen och göra sig i ordning för första utflykten på Island.

Utflykten, som kallas Gyllene cirkeln, leddes av en fransk guide vars brytning kunde vara lite svår att förstå ibland. Han var trevlig och pratade inte alltför mycket.

Första stoppet var vid Nesjallavir där det finns ett geotermiskt värmekraftverk. Islands geografiska läge ger billig el och värme till invånarna, men i naturen ligger stora rör som leder dessa in till städerna.

 
Värmekraftverket och rör som leder vattnet dit det behövs.

Efter ytterligare en liten bit med bussen kom vi fram till Þingvallavatn sjö,vid Þingvellir nationalpark. Utsikten över sjön var otroligt vacker.
Här möts de euroasiatiska och nordamerikanska tektoniska plattorna som är orsaken till att Island har vulkaner. Det var även här som Islands parlament, Alltinget, grundades 930 e.Kr.

Þingvellir nationalpark, ravin i förgrunden och Þingvallavatn sjö i bakgrunden.

Nästa anhalt var Gullfoss vattenfall, där vi även fick lunchpaus. A och jag valde att äta lunch först, vilket visade sig vara ett klokt beslut eftersom det hade bildats en lång kö efteråt. Vi valde den inhemska rätten, lammsoppa. Jag tyckte att den var rätt god, men efter en skål så blev smaken lite för mycket.
Efter lunchen blev det en kort titt på Gullfoss eftersom det hade blåst upp så oerhört mycket ville man inte vara utomhus mer än nödvändigt.

Gullsfoss uppifrån utsiktsplatsen.

Efteråt åkte vi buss för att titta på en gejser. Den stora gejsern, Geysir, slutade spruta vatten för många år sedan så vi fick nöja oss med dessa mindre granne Stokkur. Det luktade svavel (gamla ägg) i området så inte heller här ville man stanna länge.

 
Geysir som är lugn och Stokkur som sprutar vatten.

På vägen tillbaka till Reykjavik gjorde vi ett första extrastopp vid Faxa vattenfall, där en laxtrappa byggts vid sidan om den.

Faxa vattenfall med laxtrappan till vänster.

Vi stannade även vid Skálholt kyrka där landets biskopar tidigare hade sitt säte.

Det andra extrastoppet var vid Kerið, en vattenfylld krater.

Kerið.

Det vi la märke till under utflykten var att det inte var särsklit grönska. Vi fick under bussfärdens gång se mycket lavaöken och en del isländsk skog, dvs. låg träd och buskar, men inget av det gröna Island som vi hade föreställt oss.

För två månader sedan sa jag upp mig från det jobb som jag var tjänstledig från. Från och med idag (mitt under semestern) har jag tillsvidareanställning på mitt nuvarande jobb.

Jag förstår att man inte har följt, försökt eller orkat följa turerna; det har stundom varit för mycket även för mig. Men det kan ju vara intressant ändå. Det har varit många tankar och beslutet har gått fram och tillbaka.
Att jag till slut valde att stanna kvar beror främst på de omförhandlade arbetsvillkoren, men även arbetsuppgifterna och kollegorna.