Lyckligt olycklig eller olyckligt lycklig?
I grund och botten känner jag mig oerhört lyckligt lottad.
Jag är gift med en man som älskar mig och som jag älskar. Vi kommer bra överens och är friska. Vi bor i ett hus som vi renoverar och kommer att få så som vi vill ha det. Vi har båda jobb och därmed inga ekonomiska bekymmer. Vi kan även göra flera resor tillsammans varje år.
Ändå är det något som upptar mina tankar 24 timmar om dygnet. När jag inte tänker på det på dagtid så drömmer om det på natten.
Det känns oerhört jobbigt och jag känner mig nästan bortskämd som inte nöjer mig med det jag har, men när en del av vardagen i livet inte fungerar läggs tyvärr nästan all energi på det och det påverkar resten av livet. Detta handlar ändå om en ganska stor del av vardagen.
Jag vet även att det inte finns hopp om att det skulle lösa sig så egentligen är det slöseri med tid att ägna tankar åt det. Jag gör mitt bästa för att släppa det och låta det bli som det blir, men det är så svårt.
