The Way the Cookie Crumbles...

Imorgon återvänder A till jobbet. Det känns konstigt att veta att jag ska vara ensam med B igen. Det känns som det blir som förut samtidigt som det känns främmande.

 

Det har varit bekvämt att vara två eftersom B är snabb nu för tiden. Den ena har kunnat ägna sig åt B medan den andra förberett mat eller fått något annat gjort. Dessutom har det varit praktiskt att vara två vid blöjbyten; B ligger aldrig still på skötbädden. A har ju tagit ett stort ansvar för B så jag undrar hur det ska gå framöver...