The Way the Cookie Crumbles...

Efter att ha läst Alltid för er av Gunilla Lindh och Cecilia Berglund känner jag oerhörd tacksamhet för min friska familj och för en hälsosam relation till min underbara och förstående make. Samtidigt känner jag en oerhörd längtan efter ännu ett friskt barn och att könet inte spelar någon roll, trots att längtan efter ännu en dotter som sällskap till B är otroligt stark.

 

Boken rekommenderas varmt till alla, främst de som har barn.

Så visade ägglossningstestet äntligen positivt. Nu börjar återigen väntan, denna gång på eventuell mens. Jag hoppas att den uteblir.

Nu väntar jag på att ägglossning ska ske. Om man räknar på senaste menscykeln så skulle testet ha blivit positivt i måndags eller tisdags. Nu är det fredag och jag väntar bara på att få gå hem från jobbet för att göra testet.

En liten del av mig tror att jag redan kan vara gravid, men det stämmer inte heller. Det enda sättet det skulle kunna vara sant är att ägglossningen skedde innan jag började med testen för denna ägglossning (söndags).

Det innebär alltså att jag väntar på att något över huvud taget ska hända - ägglossning eller menstruation.

Ännu en mens har kommit och gått. Jag blev inte lika besviken, men lika förvånad denna gång. Under förra månaden använde jag ägglossningstest och det visade på förhöjda ft-värden mitt i månaden, vilket innebär att ägglossning sker inom 24-48 timmar. Och då trodde jag att jag skulle bli gravid.

Redan förra söndagen öppnade B sina första julklappar. Hon fick då en bok och en Brio-spis från farfar.

 

I lördags hade vi den första julklappsöppningen för B. Då med min familj. B fick en skrållan-docka och en verktygslåda från oss, kläder till skrållan från morfar och sångboken "Och nu så ska vi sjunga" från mormor. Julklappen från moster hade inte hunnit komma än liksom min julklapp till pappa. Det blir ytterligare en julklappsöppning nyårsafton.

 

Idag öppnades julklappar från gammelfarmor, -farfar och -faster. B fick en duplolåda, en pyssellåda och Pippi-figurer. Hon uppskattade de sistnämnda mest.

 

Imorgon är det julafton då öppnas julklappar från farmor, farbröder och faster. På annandag jul blir det ytterligare julklappsöppning för farmors bonusbarnbarn.

 

Jag hoppas att B inte tror att hon kommer få presenter så ofta framöver.

ÅEftersom magen redan började synas för flera veckor sedan är jag orolig för att jag kommer bli väldigt stor i slutet av graviditeten. Jag hoppas ju att jag ska vara lika rörlig och må lika bra som i slutet av förra graviditeten. Jag hoppas på en avkopplande månad, men även hinna få lite saker gjorda, innan det är dags för barnet att komma ut.

Just nu känns det som jag väntar på mensen, som ska komma den 30 juli. Jag har planerat att göra ett graviditetstest några dagar in i augusti om den fortfarande inte kommit då. Så väntan fortsätter...

Igår fick jag mens. Jag kan inte med ord beskriva den besvikelse och sorg jag känner över att jag inte är gravid.

Nu har det gått cirka fem veckor sedan jag slutade med p-piller och jag har ännu inte fått någon mens. Jag går omkring och undrar om jag är gravid. Men jag inser det orimliga i att hoppas på att bli gravid inom en månad efter att jag slutat med pillrena ännu en gång.

Och att jag ännu inte fått mens är inte alls konstigt med tanke på att menstruationscykeln var väldigt oregelbunden innan jag började med p-piller.

Men jag vill så gärna veta. Jag har ändå slutat dricka alkohol och äta mat som rekommenderas att gravida undviker, vilket är svårt i sommartider.

Jag kan inte föreställa mig annat än att nästa graviditet kommer att bli pest och pina.

Graviditeten med B var så lätt, smidig och behaglig, bortsett från en vecka med värk (foglossning?). Därutöver var graviditeten jobbig på grund av yttre omständigheter.

Jag föreställer mig att jag under nästa graviditet kommer drabbas av illamående, kräkningar, extrem trötthet, värk, foglossning, sura uppstötningar, hög känslighet. Ja, i princip allt och lite till, och särskilt det som jag inte led av under graviditeten med B.

Men innerst inne hoppas jag givetvis på en lika härlig graviditet som förra gången.

Sedan jag började läsa föräldratidningar har jag blivit skrämd att tro att missfall kan drabba vem som helst, och det kan det också. Men frågan är om jag behöver vara så rädd.

Vi tillhör nog inte någon riskgrupp så om vi skulle drabbas av missfall beror det troligtvis på att det är något fel på fostret. När jag tänker så kan jag känna lättnad för att slippa föda ett sjukt/missbildat barn och inte behöva känna den kärlek som uppstår när man ser sitt barn. Jag kan ändå föreställa mig sorgen och att ett missfall i verkligheten är tusen gånger värre.

En annan tanke som spökar är att det skulle fördröja ett eventuellt syskon till B. Som jag tidigare nämnt vill jag inte att det ska vara alltför stor åldersskillnad mellan B och hennes syskon (inte mer än tre år) och jag tycker mig ofta se att B är redo för ett syskon. Hon leker med dockan (vilket hon inte gjorde tidigare) och har aldrig varit så omtänksam mot den, mjukisdjuren och oss som nu.

Jag har inte påbörjat nästa p-pillerkarta. Jag har bestämt mig för att det är dags för nästa barn, ett syskon till B.

Det är alltid mina "barnplaner" som gällt och A har accepterat dem. Hade han inte tyckt det varit bra hade han nog sagt ifrån, men kanske tycker han att jag får bestämma mest eftersom det är jag som ska vara gravid och föda barnet.

I vilket fall som helst tror jag att vi börjar bli redo för ett barn till och är vi inte det har vi nio månader upp till år att förbereda oss. B skulle nog också kunna glädjas åt ett syskon vid detta laget.

I fredags kväll, efter att vi fått isoleringen på plats, upptäckte vi att vi fått fel fönster monterat.

Vi hade beställt ett topphängt fönster, dvs. ett fönster som öppnas genom att nedre delen av fönstret öppnas utåt. Fönstret vi fick monterat är pivåhängt, dvs. fönstret öppnas genom att övre delen dras inåt och fönstret kan nästan vridas runt sin egen axel. Det innebär att man kan slå huvudet i fönstret i öppet läge eftersom fönstret då är lägre än vindens takhöjd.

Efter att ha haft kontakt med fönstermontörerna per mejl tror jag att vi accepterar en rejäl prissänkning. Det andra alternativet hade varit att få rätt fönster monterat med fem veckors leveranstid, eventuell ytterligare väntan på montering beroende på snö och väder, riva ut den isolering vi fått på plats och hantverkare med damm och smuts återigen.

 

Jag tror att det inte påverkar alltför mycket och hoppas att vi blir nöjda och inte ångrar oss.