The Way the Cookie Crumbles...

A har denna vecka slutat använda blöja på B när de är hemma. Det har gått förvånansvärt bra. Hon har sagt till nästan varje gång hon behöver kissa. Däremot skedde olyckan när hon var med mig. En kväll efter middagen lekte vi och hon glömde(?) säga till så det blev en pöl på golvet. B verkade förvånad och obekväm.

Vi hoppas att hon ska vara blöjfri på dagarna när hon börjar på förskolan i augusti.

Igår gick farmor bort, min sista nära anknytning till Hongkong, men egentligen hade vi inte någon nära relation. Jag hörde av mig alltför sällan eftersom jag inte hade något att säga. Det känns sorgligt och otroligt ledsamt. Jag borde ha gjort mer.

I fredags fick B dansa runt midsommarstången för första gången. Hon var lite försiktig till en början och gick mest runt i ringen. Men sedan började även hon applådera efter varje sång och snart dansade hon runt i ringen alldeles överlycklig. Vilken mamma blir inte lycklig av det? Det gjorde inget att det var kallt eftersom synen av B värmde i hela hjärtat.

Nu när sommarlovet börjat och A och B inte har någon öppna förskolan att gå till är det svårare än någonsin att gå till jobbet. Det känns i hela kroppen att det är med familjen jag borde vara och inte på jobbet.

Jag undrar varför jobb är en så stor del av livet. Och det verkar inte vara vara jag som tänker så: http://www.dn.se/kultur-noje/nu-kommer-anti-arbetslinjen/. Jag vill inte bruka min egen jord och jag vet inte riktigt hur jag skulle kunna förverkliga mig själv. Däremot vill jag ägna mig åt de som betyder mest för mig - B och A.

Jag kan bara föreställa mig att det kommer bli än värre när B har börjat skolan och har sommarlov på riktigt.

Fram till nu har B mest pratat kantonesiska, men nu märks det att de flesta nya ord hon lär sig är på svenska. Jag trodde att denna förändring skulle ske redan när jag började jobba för nästan tre månader sedan.

Givetvis känns det ändå tråkigt eftersom B och jag har så lite tid tillsammans och jag därför har få möjligheter att lära henne mer. Men jag får kanske vara nöjd med att hon fortfarande vill kommunicera en del på kantonesiska och att hon i framtiden förstår språket, men kanske inte blir tvåspråkig.

I början av sin föräldraledighet fick A kommunicera en hel del på kantonesiska, det vill säga det lilla han kunde. Men nu kommunicerar de nästan uteslutande på svenska.

Redan för ett par månader sedan märktes det att B förstod att det handlade om två olika språk. En sak har två olika benämningar. Och för någon månad sedan förstod hon att hon skulle använda den kantonesiska benämningen till mig och den svenska motsvarigheten till A.

Det är så spännande med språk och att en knappt tvååring kan förstå konceptet är helt fascinerande.

Några veckor innan vi åkte till Rhodos satte jag ihop ett enkelt träningsprogram baserat på träning efter förlossning i Stora boken om barn. Det tog ungefär femton minuter att genomföra hela programmet och jag kunde göra det hemma varje kväll.

Under resan smittade A mig (och B) med sin hemska förkylning så efter resan har jag inte kunnat genomföra programmet.

Jag hade en förhoppning om att göra programmet varje dag fram till och under sommaren. Jag försöker ta upp det igen nu, men det är svårt med både ork och motivation.

Med lite planering och tur med vädret lyckades vi äntligen olja trädäcken i helgen.

Hela våren har vi vetat att det behöver göras, men med en nyfiken dotter som behöver "roas" och som har benen fulla med spring är det inte lilla lätt som förut.

Under B:s middagslur i lördags sopade jag så rent jag kunde medan A rengjorde med vatten och borste. Han passade även på att tvätta av planken mellan husen med fasadtvätt.

Det är skönt att kunna bocka av ytterligare ett av sommarens måste-projekt.