Pappig...igen
Det känns i hjärtat när B alltid väljer sin pappa. Hon blir glad när jag hämtar på förskolan och när jag kommer hem, men om valet står mellan pappa och mamma väljer hon alltid pappa.
Jag tror att det beror på att jag är mer sträng, och möjligtvis mer konsekvent. Jag bär henne aldrig till eller från förskolan, hur mycket hon är gnäller och gråter. Jag säger till på skarpen mycket oftare samtidigt som jag även förklarar anledningen (men den brukar hon inte bry sig om).
Hon kan bli jätteledsen om jag ska lägga henne, men efter lite avledning är det som om ingenting hänt. Då kan vi ha det jättemysigt och det går smidigt.
Jag hoppas givetvis att pappigheten ska gå över och att vi ska få fler mysiga stunder tillsammans.
Jag tror att det beror på att jag är mer sträng, och möjligtvis mer konsekvent. Jag bär henne aldrig till eller från förskolan, hur mycket hon är gnäller och gråter. Jag säger till på skarpen mycket oftare samtidigt som jag även förklarar anledningen (men den brukar hon inte bry sig om).
Hon kan bli jätteledsen om jag ska lägga henne, men efter lite avledning är det som om ingenting hänt. Då kan vi ha det jättemysigt och det går smidigt.
Jag hoppas givetvis att pappigheten ska gå över och att vi ska få fler mysiga stunder tillsammans.
Kommentarer
Trackback
