Ett av livets vemod
Under helgerna ställer jag mig nästan alltid frågan varför jobbet får ta så mycket plats i livet. Innan B föddes hade jag inte något emot det, i alla fall inte lika mycket, men nu känns det så otroligt meningslöst att jobba fem dagar för att "leva" två dagar.
Varför får man inte mer tid med det som betyder allra mest i livet? Helgerna känns alltid korta och det är mycket som ska hinnas med. Jag känner mig tröstlös när jag inser att det ska vara på detta sätt i åratal framöver.
Jag vet dock inte hur mycket mer fritid jag skulle behöva för att bli nöjd. Jag skulle vilja göra hushållssysslor och trädgårdsarbete utan att det skulle inkräkta på tiden med B.
Varför får man inte mer tid med det som betyder allra mest i livet? Helgerna känns alltid korta och det är mycket som ska hinnas med. Jag känner mig tröstlös när jag inser att det ska vara på detta sätt i åratal framöver.
Jag vet dock inte hur mycket mer fritid jag skulle behöva för att bli nöjd. Jag skulle vilja göra hushållssysslor och trädgårdsarbete utan att det skulle inkräkta på tiden med B.
Kommentarer
Trackback
