Slut på pappigheten?
Igår var första kvällen på månader som jag fick natta B utan att hon tjatade eller frågade efter sin pappa (när han var hemma. Det har gått bra när A inte varit hemma.). Hon sa till och med hej då till honom när vi gick upp på övervåningen för att lägga oss.
Jag kände mig lycklig över att duga till för henne och hoppas att det betyder att pappigheten gått över helt.
Det är nog skönt även för A att slippa behöva natta B varje kväll för då får han åtminstone en halvtimme-timmes egentid varannan kväll. För fick han ju ingen alls.
Kommentarer
Trackback
