The Way the Cookie Crumbles...

Igår hade vi ett litet kalas för B. Vi hade bjudit in fem barnfamiljer med barn i B:s ålder, varav fyra kom.

 

B såg fram emot kalaset och verkade ha roligt under tiden som det pågick. Hon tackade snällt för presenterna och verkade bli glad för det hon fick.

 

Vi sjöng för henne, vilket hon har sett fram emot, men såg då lite besvärad ut. Hon tyckte i alla fall att det var roligt att blåsa ut ljusen på tårtan.

 

Det blev en ganska lugn tillställning utan större bråk mellan barnen. De lekte med den leksak som de för tillfället fann intressant och lekte för det mesta var för sig.

 

Jag tyckte det var trevligt och hann prata lite med vänner som jag inte träffat på länge. Strax före kalaset insåg jag att det bara var mina vänner med barn som bjudits in, men det är för att A inte har vänner med barn i B:s ålder.