The Way the Cookie Crumbles...

Igår fick vi vuxna ett par timmar utan att behöva ha uppsikt över barnen, det vill säga de var i närheten under annan vuxen tillsyn. A och jag kunde ligga i gräset och ta det lugnt.

 

Jag älskar mina barn över allt annat, men det är ansträngande och ibland utmattande att vara med dem konstant, både dag och natt. Därför var det uppskattat och befriande med lite avkoppling.

 

Vi kunde prata utan att bli avbrutna, blunda och filosofera, och bara vara. Jag uppskattar det enkla mycket mer nu.