The Way the Cookie Crumbles...

Jag tycker att veckorna flyger fram. Det är som om jag bara hinner uppfatta att det är måndag innan det blir fredag och sedan på söndagskvällen sörjer att helgen är slut.

 

Mina veckor som tvåbarnsmamma ser ju lite annorlunda ut jämfört med när vi endast hade ett barn eller när jag jobbade. Då var det antingen arbetsdag eller helg.

 

Nu är det måndag till torsdag med lämningar och hämtningar på förskolan, sedan är det fredag då jag har både B och AA och till sist kommer helgen som, i vanlig ordning, är alldeles för kort.

 

Jag tycker att det är oerhört tråkigt att familjetiden är så liten del av livet just nu. De få timmarna på vardagarna är inte så roliga då det gäller att få i B mat, se till så att hon inte somnar mitt i maten, någon timmes lek eller tevetittande för att sedan bli dags för nattning.

 

Och helgerna passerar som sagt i ett huj. Och då kan det finnas annat som behöver göras med hus och trädgård och som man kan behöva vara två personer för att klara av.

 

Eftersom familjetiden är så begränsad försöker jag verkligen se till att göra så mycket som möjligt av hushållssysslorna när AA sover och B är på förskolan, trots att även den tiden är begränsad och mycket annat ska hinnas med då.

 

Jag hoppas det snart blir bättre och att vardagen blir mer "minnesvärd" och värdefull.