The Way the Cookie Crumbles...

Idag var AA och jag på BVC igen. Besöket blev tidigarelagt från torsdag på grund av AA:s svaga viktuppgång.

 

AA hade liksom förra gången gått upp 200 g, men nu på tio dagar jämfört med arton dagar. Hon är nu 57,5 cm lång och har ett huvudomfång på 39,2 cm.

 

Kurvorna börjar vika aningen uppåt igen så hon har hämtat igen sig något, även om det är ytterst svagt. BVC-sköterskan var inte ett dugg orolig för AA:s kurva och menade att det inte alls var ovanligt att viktuppgången stannade av. Hon tyckte att jag kunde sluta med mjölkersättning och återgå till helamning. Men jag fick gärna amma med lite kortare intervaller än nu.

 

Vid besöket fick AA även två sprutor mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, mässling, påssjuka, röda hund samt infektioner orsakade av Haemophilus influenzae typ b och pneumokocker. Hon ammade under tiden som sköterskan stack henne i låren, men hon blev jätteledsen. Jag tyckte det var lite jobbigt att se henne så. På något sätt tycker jag att AA är mer hjälplös och behöver mig mer än B gjorde.

 

Efter sprutorna tycker jag att AA har varit lite tröttare och mer svårtröstad än vanligt, men hon har inte fått feber eller svullnad på låren.

 

Nästa besök är om två veckor. Då kommer hon även att få nästa dos av vaccinet mot rotavirus. Egentligen skulle hon ha fått det idag, men eftersom hon blev så påverkad förra gången ville jag inte kombinera det med sprutorna idag. Och sköterskan höll med mig.