Barnvaktsframgång
Inom loppet av tio dagar har vi haft barnvakt två gånger. För B är det inga konstigheter, men för AA var det första gångerna vi lämnade henne mer än ett par timmar.
Förra fredagen fick mormor och morfar passa barnen under en förmiddag. AA grät och skrek otröstligt när vi gick, men hade snart lugnat sig.
Sedan hade hon varit klängig och velat vara i famnen mesta delen av tiden. Och hon hade verkat trött så mormor fick hålla henne vaken, men sedan när det vart dags att sova middag hade hon piggnat till.
Så då fick hon vinka hej då till B som skulle åka till en lekpark i stan med morfar. AA hade trott att hon skulle få följa med och väntat på att bli upplyft i vagnen (som hon annars helst slipper sitta i), men blivit ledsen igen när de gick utan henne.
Mormor kunde sedan somna henne i alla fall. När hon sedan vaknade till under middagssovningen hade hon skrattat till när hon såg att det var jag som kom in och hon höll om mig hårt när hon somnade om.
Nu i helgen lämnade vi barnen två dagar. Mormor och morfar fick sova här en natt.
Denna gång verkade hon inte lika otröstlig när vi gick, även om hon grät. Men det har gått över fort.
Det hade gått bra att passa barnen, så mormor verkade kunna tänka sig att passa barnen igen.
Jag tror att det är mycket lättare att ha barnvakt för AA när B är med. Och jag kan tänka mig att det är bra övning för AA att vara ifrån oss ibland.
Och det är såklart bra att det går bra. Då kan A och jag unna oss lite partid då och då utan att ha alltför dåligt samvete.
Kommentarer
Trackback
