The Way the Cookie Crumbles...

I måndags var vi på BVC för AA:s 18-månaderskontroll.

 

Sköterskan kontrollerade om hon kunde sparka boll, stapla klossar, rita med en krita, hämta en leksak och peka ut ögon, näsa, mun och mage på en docka. AA lyckades inte rita så mycket eftersom hon inte tryckte tillräckligt hårt med kritan, men fick godkänt ändå. Att peka ut ansiktet och magen gick bra med översättning och de andra färdigheterna klarade hon också jättebra.

 

Sedan mättes och vägdes hon. AA väger 9 720 g, huvudomfånget mäter 46 cm och hon är 78,5 cm lång.

 

Egentligen skulle AA ha fått vaccin mot kikhosta, mässling, m.m.men på grund av de sjukdomsliknande biverkningarna sköt vi upp det till efter jul. Och det är jag tacksam för nu när en ordentlig förkylning brutit ut hos henne. Hon är tillräckligt dålig som det är.

 

Vi kommer även behöva ha kontakt med BVC igen vid två års ålder (I normala fall är nästa kontroll vid tre års ålder.) då fontanellen inte är helt sluten. Hennes fontanell är stor, vilket kan orsaka fördröjningen.

Snart är B:s termin på förskolan slut. Hon har haft en lite tuff termin eftersom hon under sommaren mest mindes tiden på den förra avdelningen som hon gick på.

 

Den nyfunna konpisen på nya avdelningen hade slutat och hon verkade inte hitta någon annan att leka med.

 

I höstas slutade även en kompis sedan tiden på förra avdelningen och som hon fortsatt att leka med utomhus. B insåg även att de inte skulle känna igen varandra när de vuxit upp.

 

Hon har sagt att hon inte velat gå till förskolan och att hon vill vara hemma. Men hon har inte högljutt protesterat bör vi gått dit.

 

Och hon har längtat tills jag ska jobba och A är föräldraledig, vilket sker nu i vår.

AA tycker ju inte alls om att andra barn kommer fram till henne och hon går själv sällan fram till andra barn. Det har endast hänt ett par gånger.

 

Då har hon gått fram till andra flickor som lekt för sig själva och överräckt någon leksak till dem. Efteråt har hon kunnat leka sida vid sida med dem, vilket har varit lite svårt ganska ofta. (Barn i hennes ålder leker ju inte med varandra än.)

 

Jag hoppas att hon tycker det är lättare att vara med andra barn nästa år. För i augusti är det inskolning...

Sedan jag lärde AA att backa ner för trappan förra veckan vill hon göra det hela tiden. Hon har själv inte full koll därför måste man passa henne.

 

Hon verkar mest tycka att det är roligt eftersom hon tar sig ner halva trappan för att klättra upp igen och sedan tar sig ner igen för att klättra upp.

 

Tidigare har hon inte gått fram till trappavsatsen. Nu är det nog dags att sätta upp grinden så att man slipper passa henne hela tiden när man är på övervåningen.

Före helgen blev jag äntligen klar med vimplarna till AA:s rum. Nu hänger de på plats i AA:s rum.

 

Det har tagit mig drygt två månader att klippa, sick-sacka, måla och sy ihop. De blev lite mer hemgjorda än jag hade tänkt, men jag tror inte det syns så mycket.

 

Vimplarna har fått sällskap av en "ny" taklampa, (vit Eos i 45 cm från Vita) ärvd från B som fått en likadan, men grå. Dock upplever jag ljuset från den grå lampan som kallt, för jag tror att glödlamporna är likadana.

AA kan redan be om hjälp att snyta sig. Hon säger "näsa" på kantonesiska, sätter näsan i vädret och snörvlar lite. Sedan kan hon faktiskt fräsa när man håller papper framför näsan.

 

Jag antar att det är något hon lärt sig av B som säger "snorig" och nuförtiden får hämta papper själv i badrummet.

AA kan hoppa sedan någon vecka tillbaka. B har lärt henne att hoppa i soffan och sängen. (Båda möblerna ska bytas ut om något eller ett par år.)

 

Jag minns att B böjde på knäna väldigt länge i stället för att hoppa eftersom hon inte kunde göra det än.

Till en början gjorde AA precis samma sak, men det tog inte lång tid innan hon hade listat ut hur man hoppar.

 

Jag antar att det är lättare när man på nära håll och hela tiden kan studera hur storasyster gör.