En liten sorg
Sedan jag började jobba efter föräldraledigheten känns det som om jag alltid bär på en sorg när jag är ifrån familjen, särskilt AA. Det är ingen stor och drabbande sorg, snarare liten och skavande. Den känns särskilt mycket när jag är på jobbet.
Jag har aldrig känt så tidigare. Varken när jag började jobba efter att ha varit hemma med B eller när hon började på förskolan.
Kanske är det för att jag omprioriterat livet. Jag ställer mig totalt frågande till varför man måste vara ifrån sin familj så många timmar varje vecka. Går livet verkligen ut på att bara föröka sig och tjäna pengar (så att man kan betala skatt)?
Det jag allra helst vill göra är ju att ha fina stunder tillsammans med familjen. Jag vill leka, pyssla och umgås med barnen, se dem utvecklas och dela upplevelser med dem.
Jag har aldrig känt så tidigare. Varken när jag började jobba efter att ha varit hemma med B eller när hon började på förskolan.
Kanske är det för att jag omprioriterat livet. Jag ställer mig totalt frågande till varför man måste vara ifrån sin familj så många timmar varje vecka. Går livet verkligen ut på att bara föröka sig och tjäna pengar (så att man kan betala skatt)?
Det jag allra helst vill göra är ju att ha fina stunder tillsammans med familjen. Jag vill leka, pyssla och umgås med barnen, se dem utvecklas och dela upplevelser med dem.
Kommentarer
Trackback
