The Way the Cookie Crumbles...

I tisdags var B hos tandläkaren för att dra ut tanden. A berättade att hon var jätteduktig. Hon hade satt sig i tandläkarstolen och gapat. Tandläkaren kunde snabbt ta ut tanden.

Tandläkaren konstaterade att det var bra att tanden togs bort. Enda delen av tandroten hade redan blivit avskavd av den nya tanden.

När jag kom hem efter jobbet verkade B inte ha särskilt ont. Men hon fick risgrynsgröt till middag.

Att barnen tänker och resonerar olika har vi fått erfara flera gånger. Tydligast blev det i frågan hur barn blir till.

När B ställde frågan svarade jag lite vagt att barn blir till när en mamma och pappa väljer det. (Jag vet: långtifrån hela sanningen.) Samma kväll beställde vi en barnbok i ämnet.

Sedan kom det hem en färgglad bok som förklarade: för att ett barn ska bli till behövs ett ägg, en spermie och en livmoder. Vissa människor har ägg, vissa människor har spermier, vissa människor har livmoder. Efter att vi läst den fick vi inga ytterligare frågor från B.

När vi däremot hade läst boken för AA några kvällar i följd ställde hon frågan hur de (spermie och ägget) kommer till varandra. Hon fick svar att spermien simmar till ägget. Nästföljande kväll frågade hon hur spermien simmar till ägget. Då får hon ett lite luddigt svar att det är när en pappa och mamma är tillsammans. Nästföljande kväll visar det sig att hon inte är nöjd med svaret och frågar återigen hur det faktiskt går till.

Jag tycker att det är intressant att se att AA undrar något, frågar och sedan funderar över svaren. Samma eftertänksamhet det man inte riktigt hos B.

Under skidresan blev jag uppringd av tandläkaren. De ska, på B, dra ut den mjölktand som är i vägen för sexårstanden.

Hennes röntgenbild hade tydligen skickats för konsultation och då kom man fram till att tanden bör tas bort.

Vi bokade in en tid på sportlovet för detta. Sköterskan förklarade omsorgsfullt hur bedövningen ska gå till. Detta gjorde mig ännu mer nervös.

Jag tycker så synd om B som behöver gå igenom detta och önskar att jag kunde få göra det i hennes ställe. A försökte lugna mig genom att förklara att det är mycket lättare att dra ut en mjölktand än en permanent tand, även om det är en kindtand.

Det blir A som får följa med till tandläkaren den dagen - jag känner att jag antagligen kommer börja gråta för B:s skull om jag är där. Det ska bli skönt när detta är över.

I början av vårterminen anmälde jag B till pianolektioner genom kulturskolan. Jag trodde inte att hon skulle få plats förrän till hösten. Men vi fick till och med flera tider att välja bland.

B har tidigare uttryckt att hon vill lära sig spela piano, men då var hon ganska liten. Vi tänkte då att vi skulle vänta tills hon kunde få lektioner genom kulturskolan.

Så i måndags var hon på sin första lektion. Jag hade trott att det inte skulle passa henne och att hon skulle tycka att det var tråkigt. Själv sa hon direkt efter lektionen: "Jag trodde det skulle vara tråkigt, men det var roligt."

Hon verkar verkligen tycka att det är roligt och har hittills spelat/övat en liten stund efter att vi ätit middag.

Just nu har B tre aktiviteter: fotboll, skridskor och piano. Det kan vi tycka är lite för mycket, men skridskoskolan pågår endast under vintersäsong. Och vi trodde att fotbollen endast skulle pågå under sommarhalvåret. Vi får se om B längre fram behöver välja vad hon vill fortsätta med.

Under förra veckans skidsemester fick båda barnen gå på skidskola två dagar. Vi hade tänkt köpa till ytterligare tre dagar om det behövdes och de ville.

AA utvecklades mycket under sina två lektioner som i princip var privatlektioner eftersom hon var den enda eleven. Men den första dagens lektion var de en stor del av tiden tillsammans med skidlekis.

Efter de två lektionerna kan hon bromsa och styra samt åka knapplift själv. Hon kan på egen hand åka nedför barnbackarna, men i de större gröna backarna åkte hon med sele. Hon kunde även åka med oss i de blå backarna (med sele). Hon älskade att åka över guppen i ski cross-banan. Det var otroligt roligt att se att hennes glädje för skidåkning väckts.

Även B fick nästintill privatlektioner eftersom de endast var två elever. Med B:s åkning märktes ingen större skillnad, men hon åkte redan förra året med i alla backar som jag åkte. Då var hon dessutom övertygad om att hon kunde åka även i de svarta backarna. I år ville hon inte det.

B ville fortsätta på skidskolan, men A tyckte att hon behövde öva mer. B protesterade heller inte över att det inte blev mer skidskola.

Det är mysigt och härligt att hela familjen kan åka skidor tillsammans. Och snart kommer det nog att gå ännu bättre.