Avbruten pappighet
I torsdags hjälpte A till med att lägga plåttak på en friggebod vid sommarstugan som vi bor i. Han var i närheten under hela dagen, men det var främst B:s farmor och jag som umgicks med henne. Och när dagen var slut var hon inte pappig längre...
Applåd för B
I onsdags för drygt en vecka sedan upptäckte vi att B kan klappa händerna. Hon hade aldrig gjort något försök tidigare och jag trodde inte heller att hon uppfattade när vi gjorde det. Tydligen så måste hon ha gjort det eftersom hon helt plötsligt slog ihop händerna några gånger. Hon har upprepat det flera gånger sedan dess. Det kommer inget ljud dock.
Pappighet
Under semestern har A varit så mycket med och tagit hand om B så mycket att hon har blivit pappig. Det känns handikappande att inte kunna trösta sitt barn. Samtidigt är det jätteroligt att B vänjer sig så snabbt vid A, är så bekväm och vill vara med honom.
Fler tänder
Nu har B:s tredje tand kommit igenom. Det är en av framtänderna i övre käken. Även den andra är på väg.
B har varit lite mer kinkig än vanligt, men bara marginellt. Så vi har inte märkt av tandsprickningen. De två tänderna i undre käken växer långsamt och har nog inte ens kommit upp halvvägs.
Det verkar som om alla hennes framtänder kommer, i stort sett, samtidigt. Nu får vi se när övriga dyker upp.
Lång bilfärd inte alltför lång
Bilfärden på drygt 50 mil från Stockholm till Karlskrona gick jättebra. Jag hade bävat inför avfärden i veckor och förväntat mig det värsta. Jag såg framför mig hur B efter lång tid av missnöje somnade och att Cookie då skulle börja jama och väcka B...
Vi startade så tidigt vi kunde utan att rubba B:s dygnsrytm för att vi skulle ha gott om tid för flera pauser. Vi hade ingen tid att passa och kände oss därför avslappnade. Mitt mål var att komma fram innan middagsdags eller i alla fall innan det blev mörkt.
B somnade efter ca. 20 minuter och sov lika länge som vanligt, runt 1 h och 15 min. Inte långt efter hon vaknat blev hon gnällig och därefter kräktes hon ganska mycket. Första stoppet blev därför i Norrköping för att sanera, ge B lunch och även vi passade på att äta på restaurangen som vi hittade.
När vi satte oss i bilen igen var B rätt nöjd, men verkade redan trött. Efter ca. en timmes ytterligare bilfärd somnade hon igen och sov ca. en timme. Efter att ha varit vaken en stund verkade hon missnöjd med att sitta i stolen så vi stannade i Oskarshamn där hon fick ett tidigt mellanmål och vi varsin glass.
Sista sträckan försökte jag roa B så gott jag kunde. Jag gav henne de sista bitarna av vindruvorna som jag skurit på morgonen, hon fick leka med nallarna som vi har i bilen och leksakerna som finns i skötväskan. Till slut somnade hon när det var 20 minuter kvar.
Till en början höll sig Cookie i bilens främre passagerarsäte, men sedan ville han vara i baksätet med B och mig. Under andra halvan av resan låg han på mittsätet och vilade. Han verkade väldigt glad när vi lät honom gå ut ur bilen.
Vi åkte strax före kl. 9.30 och kom fram kl. 16.45. Bilfärden brukar ta 6,5 h med lunchpaus så det tog inte mycket längre tid än vanligt.
Bilbarnstol
Igår köpte vi en bilbarnstol till B. Hon har ännu inte växt ut babyskyddet, men ser inte ut att sitta så bekvämt i det eftersom hon hasar ner och sitter som en ostbåge. Dessutom sticker benen ut en bit utanför själva skyddet så när hon sitter fastspänd i bilen måste hon ha benen böjda eftersom fötterna tar i bilsätets ryggstöd.
Vi hade bara två bilbarnstolar att välja bland i butiken eftersom vi vill ha en som fästs i bilens IsoFix-hakar. Båda var ungefär lika dyra så vi valde den som ger B mest benutrymme, BeSafe iZi Kid X3. När vi lät B provsitta i stolen i butiken tyckte vi att hon verkade sitta bekvämt och hon klagade inte heller. Vi har ännu inte monterat stolen i bilen, men vi hoppas att hon kommer tycka om att sitta i den. Det kommer bli en del i sommar.
Evig semester och föräldraledighet?
Efter två dagar av A:s semester önskar jag att han kunde ha semester för alltid och jag vara hemma med B för alltid. Jag känner mig avslappnad, utvilad och lugn. Och ändå har jag fått massa gjort.
Ser fram mot de resterande fem veckorna (och önskar det kunde vara för evigt).
Ser fram mot de resterande fem veckorna (och önskar det kunde vara för evigt).
Semester...för pappan
Så är då äntligen A:s fem veckor långa semester här! Det ska bli härligt att dela glädjen, ögonblicken, sysslorna och tankarna. Jag tror nog att A har längtat mer än jag, men framåt slutet tyckte jag att det kändes avslappnande.
Redan nu undrar jag hur det ska gå när A börjar jobba igen. Kommer B vara mycket missnöjd när jag gör frukost till henne och hon inte roas av sin pappa? Jag vet att det löser sig på något sätt. Frågan är vad jag kommer att tycka efter fem veckor med avlastning och ingen öppen förskola att gå till. Förhoppningsvis finns det vänner som har semester och är i Stockholmsområdet.
Inte sova i spjälsäng
Sedan jag kom hem från resan har det varit svårt att somna B i spjälsängen om kvällarna. Trots att hon har varit trött har hon vägrat sova och i stället hoppat i sängen eller gnällt. Vi vet att hon är trött eftersom hon somnat så fort vi lagt henne i vagnen och kört bara en liten bit.
Det har även blivit lite svårare att lägga henne i spjälsängen på dagen. När hon ska sova i vagnen är det inga problem. Jag vet inte vad det beror på att hon inte vill sova i spjälsängen, men jag hoppas det går över snart. När hon somnade igår kväll var klockan närmare 22, zzz...
B tar sig framåt och uppåt
Nuförtiden brukar B nästan uteslutande krypa, även om hon har bråttom. Krypandet går lite fortare än förr, men fortfarande inte lika fort som krälandet kan gå. Man märker på hennes byxor att hon kryper mycket eftersom de börjar bli slitna vid knäna.
Idag tog sig B uppför hela trappan. Morfar stod bakom och var beredd ifall hon skulle falla. Själv var jag nog målet eftersom jag var på övervåningen. Jag märkte i måndags att hon kunde klättra fler än ett steg i trappan om hon hade motivation att nå någonting.
Skuldkänslor x 2
Under resan saknade jag både B och A, men jag saknade inte B så mycket som jag hade trott att jag skulle göra. (Jag saknade A på samma sätt som jag brukar när jag reser utan honom.) Det jobbigaste var att säga hej då. Under själva resan kände jag mig ung och barnfri. Dessutom kändes det härligt och nyttigt att göra något för min egen skull. Får man känna så?
Innan vi åkte avundandes jag de som har barn varannan vecka. (Givetvis förstår jag att det inte alltid är självvalt eller oproblematiskt.) Jag vill såklart fortfarande vara gift och leva med A, men ibland känner jag att det vore befriande att ha barnfritt varannan vecka. Då skulle vi hinna göra det vi behöver på huset, i trädgården, på bilen och hinna gå ut, träffa vänner och äta på restaurang ibland. Får man känna så?
Första tandborstningen
De två framtänderna i B:s nedre käke har nu kommit upp genom tandköttet, men det är inte mer än att de nätt och jämt syns. Igår kväll inhandlades därför första tandborsten till henne och i morse borstade jag hennes tänder för första gången.
B accepterade tandborsten och tandborstningen. Hon log och såg glad ut. Det gick ju rätt fort nu när hon bara har knappt två tänder. Däremot räckte hon ut tungan så jag inte fick in tandborsten i hennes mun framåt slutet.
Jag försökte hitta information om tandkräm och tandborstning för bebisar i Stora boken om barn, men hittade inget specifikt för de minsta. Trots att det på barntandkrämens tub och i boken står att man ska ta tandkräm motsvarande en ärtas storlek tog jag mindre eftersom B endast har två små tänder och dessutom tyckte jag att tandkrämen luktade ganska starkt. Jag märkte inte att hon reagerade särskilt på tandkrämen.
Nederländerna
Vi har haft en fullspäckad reseplan i Nederländerna, men vi hann med allt. Dock fick vi stressa ibland.
Vi började i Haag, där vi hyrde cykel. Det var ett mycket smidigt sätt att ta sig fram eftersom vi kunde ta oss långa sträckor och det finns cykelställ överallt. Vi började med att besöka en stor park med rhodedendronträdgård, rosenträdgård, japansk trädgård och klassisk holländsk trädgård. Vi blev tyvärr besvikna på alla trädgårdar utom rhodedendronträdgården som var enorm. Sedan cyklade vi förbi Fredspalatset. Därefter ställde vi cyklarna och gick genom stan. Det blev mest fönstershopping och när vi kom fram till museet vi hade tänkt besöka visade det sig vara stängt för renovering. Så det blev mer promenad i stan.
Tyvärr hann vi inte se Chinatown eftersom vi skulle hinna med tåget så vi var i Ede kl. 19. Vi hann ändå inte eftersom det tåg vi hade tänkt ta var inställt. Vi hade tänkt hyra cykel när vi kom fram till Ede, men eftersom cykeluthyrningen stängde kl. 19 fick vi ta bussen till den lilla stadens centrum. Dagen därpå hyrde vi cykel av hotellet, som för övrigt inte var särskilt fräscht. Vi cyklade till en perennplantskola där vi gick omkring länge. Vi fick cykla därifrån tomhänta eftersom de växter vi valt ut var slut.
Sedan tog vi tåget till Wijchen. Där visade det sig att alla cyklar var uthyrda så vi fick hjälp att ringa efter taxi. Det var nog tur eftersom det visade sig vara LÅNGT till trädgårdarna i Appeltern. Vi tog oss genom de över 200 arrangerade trädgårdarna på ganska kort tid. Syster hittade två plantor i dess butik.
Från Wijchen tog vi oss sedan till Amsterdam med tåg. Det är konstigt att biljettautomaterna i Nederländerna (utom på Schiphol flygplats) varken accepterar Visa eller MasterCard. Eftersom biljettdisken redan var stängd fick vi stoppa i mynt för resan till Nijmegen där vi skulle byta tåg och även köpa biljetterna till Amsterdam.
Följande dag besökte vi botaniska trädgården i Amsterdam. Den visade sig vara liten och biljetterna på € 8,50 var inte prisvärda. Sedan blev det shopping på väg mot båten som skulle ta oss på kanaltur. Tyvärr såg man inte särskilt mycket från den typen av båt som vi satt i.
Sista dagen shoppade vi loss på blommarknaden. Jag köpte fyrtio tulpanlökar, tre alliumlökar och trettio snitttulpaner för drygt € 30. Därefter fortsatte shoppingen fram tills vi begav oss till flygplatsen.
Jag upptäcker att jag låter negativ, men jag tycker att det var en lyckad resa. Hotellen i både Haag och Amsterdam var jättefina, vi fick se mycket genom att cykla och åka tåg, och vi fick tid att umgås.
Snart är de här
Innan jag åkte syntes de två framtänderna i B:s nedre käke tydligt under tandköttet. Har de hunnit komma fram när jag kommer hem? Kommer B vara grinig när de tränger fram? Jag hoppas att B inte upplever det alltför jobbigt och att även A kan hantera det i så fall.
Det känns givetvis tråkigt att missa att de första tänderna kommer, men de kommer finnas kvar när jag kommer hem. Tyvärr inser jag att det säkert är en hel del av de första gångerna av utvecklingsstegen som jag kommer missa. Men jag intalar mig att det inte behöver innebära att det är dåligt för B.
Det känns givetvis tråkigt att missa att de första tänderna kommer, men de kommer finnas kvar när jag kommer hem. Tyvärr inser jag att det säkert är en hel del av de första gångerna av utvecklingsstegen som jag kommer missa. Men jag intalar mig att det inte behöver innebära att det är dåligt för B.
Utan B
Då var det dags för avresa. För första gången sedan B kom till oss ska jag vara utan henne, dessutom i fyra hela dagar. Jag kommer att sakna henne så oerhört mycket. Det var svårt att bara säga hej då.
När vi bokade resan led jag av sömnbrist och gladde mig mest åt att få (möjlighet att) sova hela nätter på hotell. Självklart förstod jag att jag skulle sakna B, men det kändes nog för abstrakt då.
Jag hoppas ändå att jag ska njuta av och ha trevligt under resan. Förhoppningsvis är det nyttigt för mig att vara ifrån B. Dessutom för henne att vara så mycket med A och kanske även för A som får vara ensam med henne.
Jag vet dock redan nu att jag kommer längta hem och på söndag kommer jag vara lycklig över att vara hemma hos min familj igen.
Inlägget skrivet kl. 15.30
När vi bokade resan led jag av sömnbrist och gladde mig mest åt att få (möjlighet att) sova hela nätter på hotell. Självklart förstod jag att jag skulle sakna B, men det kändes nog för abstrakt då.
Jag hoppas ändå att jag ska njuta av och ha trevligt under resan. Förhoppningsvis är det nyttigt för mig att vara ifrån B. Dessutom för henne att vara så mycket med A och kanske även för A som får vara ensam med henne.
Jag vet dock redan nu att jag kommer längta hem och på söndag kommer jag vara lycklig över att vara hemma hos min familj igen.
Inlägget skrivet kl. 15.30
Som på hotell
Vi tycker att vårt nya fina badrum fortfarande känns lite främmande. A berättade att han tyckte det kändes som han bodde på hotell när han kom ino badrummet. Och så är det väl; litet, praktiskt och snyggt.
Jag undrar när det kommer att kännas som vårt.
God morgon B!
De två senaste morgnarna har jag väckt B strax efter kl. 7. De tre kvällarna dessförinnan har hon nämligen somnat först vid kl. 21 och på morgnarna vaknat kl. 8-8.30. Jag föredrar att hon somnar runt kl. 20 så att man får lite kväll över till sig själv. Att gå upp runt kl. 7 är ju helt okej, särskilt med tanke på att jag får sova rätt gott om nätterna.
Det känns lite konstigt att man ska behöva väcka sitt barn när man hör andra föräldrar bli väckta kl. 5-6 om morgnarna.
Eget rum i en vecka
Nu har B sovit i sitt egna rum i en vecka. De flesta nätter har vi inte behövt gå upp till henne. De gånger vi tittat till henne har vi bara behövt stoppa i nappen och eventuellt lägga henne ner.
I morse var första gången som hon verkade sova dåligt. A och jag tittade till henne en gång var. Andra gången jag tittade till henne lyfte jag henne till vår säng där hon efter en stund somnade om.
Jag får nog medge att B verkar sova bättre i eget rum och att hon kanske stördes av oss när vi sov i samma rum. Jag tycker i alla fall att det känns jättebra.
Första trappsteget
I fredags klättrade B själv upp på första trappsteget. Både A och jag blev väldigt förvånade. Hon har aldrig visat antydan till intresse att klättra i trappan. Medan jag berömde tyckte A att jag inte skulle uppmuntra henne. B har dock inte klättrat i trappan mer de senaste dagarna.
