The Way the Cookie Crumbles...

Ibland känns det så hopplöst eftersom tiden inte räcker till. AA sover fortfarande en hel del på dagarna och hade hon kunnat sova själv hade jag kunnat förbereda middag, äta lunch utan att roa henne, förbereda hennes mat utan att hon behövt vänta, städa, tvätta, få egentid... I stället får jag bära på henne många gånger.

 

Lite tid har jag lyckats hitta genom att somna henne i vagnen. Först får jag tjugo minuter och efter ytterligare en timmes promenad får jag en hel timme till förfogande.

 

Jag har inte vågat prova det en regnig dag än. Jag är så tacksam över att AA äntligen accepterar vagnen att jag inte vågar prova vad hon tycker om regnskyddet. Det är heller inte särskilt roligt att behöva gå en hel timme i regn.

 

Däremot har jag behövt klä på mig en hel del nu och AA har både fleeceoverall, åkpåse i fleece och ett duntäcke. Det är främst hennes (och även mina) händer och fötter som kan bli kalla.

Ibland tänker jag att det hade varit lättare om AA hade varit vårt första barn. Då hade vi varit TVÅ vuxna som kunnat lägga all vår tid på henne.

 

Men jag vet inte om det faktiskt hade varit lättare. Det som är säkert är att inget barn har behövt anpassa sig efter henne.

 

Hur har vi då känt för att skaffa ytterligare barn?

När B var i AA:s ålder sov hon två gånger per dag. AA sover fortfarande tre gånger, två längre sovningar på dagen och en kort sovning framåt kvällen.

En gissning är att det beror på att hon somnar sent för natten. Eftersom hon inte kan sova själv somnar hon när vi lägger oss, kl. 21-22.

Jag skulle vilja att AA somnade tidigare, men det skulle innebära att jag måste lägga mig samtidigt. Det känns omöjligt att lägga mig kl. 19-20; det finns alltid saker som behöver göras när B somnat.

Ett alternativ är att somna AA för natten och försöka smita därifrån sedan, men det kan ta mer än en timme.

Jag hoppas att detta mönster bryts när AA slutar med amningen, men har tyvärr ingen större förhoppning.

Jag tror att det bara är en mamma (eller möjligtvis en annan förälder) som kan förstå att man vill fly från det man älskar allra mest - sin familj. INTE för alltid, men åtminstone för några timmar.

 

För drygt en månad sedan hade jag en innerlig önskan och en enorm längtan att få lämna familjen hemma, äta middag på restaurang med goda vänner och slippa ta hand om barnen.

 

Nu har den önskan förändrats till att vilja krypa upp i soffan med A, utan barn, och se en film utan avbrott.

 

Jag antar att vi är i en väldigt intensiv period med barnen nu, särskilt eftersom vi aldrig kan "slippa ifrån" AA. Och hoppas att det är normalt att längta sig bort och till att barnen blir äldre.

Vi har börjat försöka ge AA mat, men hon verkar inte alls uppskatta det. Efter de första två-tre skedarna vill hon inte ha mer. Hittills har vi provat gröt och morots- och potatispuré.

 

Däremot gnager/suger hon gärna på större bitar av mat som sparris, äppel- eller päronklyfta. Så nu har vi köpt gurka och broccoli som hon skulle kunna få när vi äter.

 

Vi gissar att vi ändå måste försöka vänja henne vid mat i mosform, så vi kommer fortsätta försöka ge henne av barnmatsburkarna. Att koka egen mat till henne har vi givetvis varken tid eller ork för.

 

Jag tycker till och med att det är svårt att hitta tid att ge henne mat. Det är någon gång under de två timmars vakenperioder hon har på dagarna men dels ska hon vara pigg och glad, dels får hon inte vara för hungrig.

På morgonen hinner vi inte innan vi ska iväg till dagis. Därefter sover hon.

Nästa gång hon vaknar är hon jättehungrig, så då måste jag amma så fort hon vaknar. Men innan hon ska sova nästa gång brukar jag försöka ge mat.

Efter andra sovningen är det ofta hämtning, därefter har jag även B hemma. Jag försökte ge AA mat en gång, men då satt B trött och gnällig i soffan och somnade sedan där.

Målet är att hinna ge AA gröt innan vi lägger oss, men inte heller det har vi lyckats med än.

 

Jag hoppas att det går lättare framöver och att vi orkar vara tålmodiga och ihärdiga.

 

Jag hade trott att jag inte skulle ammar vid jul, men har insett att det får bli en svag förhoppning.

Att B inte gör som hon blir tillsagd kan störa mig väldigt mycket nu. Jag vet inte om det är vanligt trots eller något annat.

 

Hittills har jag inte upplevt att hon varit särskilt trotsig, även om jag tycker mig ha sett tendenser till det. Jag har då tolkat det som bus, vaga protester eller test av gränser.

 

På senare tid har jag förklarat varför hon inte ska göra på ett visst sätt och tydliggjort konsekvenserna. Att hon ändå fortsatt och att det då fått konsekvenser för B som reagerat med ilska och tårar tär på mitt tålamod. Jag blir oerhört frustrerad och även arg.

 

Jag tror att resultaten av dessa "kamper" hade blivit bättre om jag inte hade haft AA att ta hänsyn till och behövt ge även henne uppmärksamhet.

 

Jag vet att barn inte alltid gör som man säger eller är rationella. Men jag hoppas slippa dessa vardagskonflikter snart.

AA har de senaste dagarna börjat uppskatta tittut. Tidigare fick vi ingen riktig reaktion.

 

Nu kan AA bli så exalterad att hon tjuter (skriker). Det är otroligt härligt att höra hennes porlande skratt; jag hade glömt att bebisskratt är så smittande.

Igår var B på sitt första rutinkontroll hos tandläkaren. (Förra gången, för nästan två år sedan, blev det en akut kontroll när hon slog ut en bit av sin ena framtand.)

 

B gapade duktigt när tandläkaren räknade tänderna och bett ihop när hon konstaterade ett litet överbett som man behöver hålla lite koll på i framtiden. Tänderna såg bra ut och tandläkaren kunde inte se någon karies.

 

B fick välja en tandborste och valde en rosa och fick en liten pysselbok med sig.

...för att få en nöjd och glad bebis. AA börjar få lite rutiner för sina dagar nu.

 

Uppstigningstiden varierar, men ofta vaknar hon mellan halv åtta-åtta. Vaknar hon kring halv åtta försöker jag att somna henne i vagnen efter att vi lämnat B på förskolan.

När hon somnat går jag in en stund och börjar gå med vagnen igen efter 25-30 minuter.

Om hon vaknar sent somnar jag henne i famnen en och en halv timme efter uppstigning.

 

När hon vaknat får hon amma och sedan dröjer det knappt två timmar tills hon är trött igen.

 

Helst verkar AA vilja sova runt två timmar varje gång, men det är inte alltid det blir så. Sover hon flera korta perioder kan det bli fyra sovningar på dagen.

 

Ofta brukar sista sovningen tyvärr sammanfalla med middagen. Och hon kan ha svårt att komma till ro på kvällen när hon ska sova för natten.

Idag var AA och jag på BVC igen. Sköterskan pratade främst om mat och tyckte att vi kan börja ge AA smakportioner redan nu. Efter att ha ätit kan hon amma och vi behöver inte introducera vatten än.

 

När vi ska fasa ut amningen kan vi ge gröt på kvällen.

 

Eftersom AA inte vill ha nappflaska tipsade sköterskan om att pumpa ut bröstmjölk och ge AA det i flaska så att det bara blir en ny sak (nappflaskan) att vänja sig vid.

 

Sedan behöver hon inte välling (om det är så att hon inte vänjer sig vid flaskan), eftersom gröt i princip är samma sak.

 

Utöver prat om mat var det även vanlig kontroll av tillväxt. AA väger nu 5 520 g, är 61,5 cm lång och har ett huvudomfång på 41,4 cm. Hon ligger drygt två kurvor under medel på vikt, två kurvor under medel på längd och en kurva under medel på huvudomfång.

I helgen var svärmor på besök. Det blev en skön avlastning för oss, även om B till stor del är självgående. Eftersom farmor nattade och sov hos B fick A några lugnare nätter.

B fick en härlig helg med mycket lek och aktiviteter, och förmodligen ganska mycket mer uppmärksamhet än vanligt. Det är härligt att se henne så glad och lycklig, och att hon då blir så tillmötesgående.

A var också bra humör större delen av helgen. Till en början undrade nog svärmor vad det var för bebis vi beskrivit på telefon. Men sedan kom de lite gnälligare och mer krävande sidorna fram.

B har blivit nyfiken på världen och börjat ställa frågor. Det är frågor som jag själv måste söka på för att kunna svara henne. Igår frågade hon om man äter ödlor och sedan skalbaggar.

 

Samtidigt som jag tycker att det är roligt att hon frågar och uppmuntrar det så undrar jag hur jag ska svara. Det är inte alltid man har tid att leta svar, men det är svårt att spara svaret till ett senare tillfälle. Då har hon kanske glömt att hon ställt frågan och dess sammanhang.

 

Jag kan själv inte minnas att jag var särskilt frågvis eller att mina föräldrar tog sig tid för detta så självklart vill jag uppmuntra B:s nyfikenhet. Jag har fått höra om A och hans syskon frågor till vuxna kring den och vill absolut att B ska få samma möjlighet som dem.

Äntligen har bieffekterna av vaccinet mot rotavirus avtagit. Som värst var det sex-sju blöjbyten per dag, ibland med bara en kvarts mellanrum. Igår var det endast tre byten.

 

Jag hoppas att vi nu äntligen kan få en mer harmonisk bebis, vilket jag redan tycker att jag märkt av.

 

Nu fokuserar jag på att AA ska få sova ordentligt och övar på att lägga ner henne efter att hon somnat i famnen. Det blir förmodligen prövning för tålamodet, men det får det bli värt eftersom denna bundenhet är vad vi upplever som allra jobbigast.

Så sitter jag här igen, med AA sovandes i famnen. Jag har fortfarande inte funnit någon lösning på detta problem. Jag är just nu oförmögen att göra annat än att knappa/surfa på iPaden.

Samtidigt som jag givetvis tycker att det är oerhört mysigt med min bebis i famnen är det lite stressande att veta att det finns hushållssysslor att ta tag i.

Jag provar att lägga ner AA i sängen, men då vaknar hon. Om jag somnar henne i vagnen sover hon endast trettio minuter om jag inte rullar konstant.

Om AA hade kunnat sova själv hade jag fått några timmar utan henne och då hade jag kunnat ta hand om hushållet, vara mindre stressad och kunna ägna mig helt åt AA när hon är vaken. I stället mår jag dåligt, är stressad och splittrad...

Vi hade en mycket trevlig semester tillsammans med fem av A:s barndomsvänner (med respektive) som nu alla skaffat barn.

 

Tyvärr upplevde både A och jag att AA begränsade vår upplevelse eftersom hon inte kunde sova själv (bortsett från en enda gång under hela resan). Eftersom vi inte ville att det skulle påverka B:s resa, blev det att vi oftast delade upp oss: A med B och jag med AA. Så nu är AA ännu mammigare än innan vi åkte.

 

Dessutom gallskrek AA under alla bilfärder utom den sista, då vi åkte till flygplatsen. Så hon och jag stannade ofta vid huset som vi hyrde.

Det känns som om AA är lite senare i sin motoriska utveckling jämfört med B.

Min gissning är att det beror på att hon är mindre, det vill säga att hon även är senare i sin fysiska utveckling. Jag tror att A helt enkelt saknar de fysiska förutsättningarna för att lära sig nästa motoriska färdighet.

Just nu väntar vi på att hon ska rulla från rygg till mage samt att sitta själv utan stöd. Att rulla från mage till rygg gjorde hon för första gången för två veckor sedan.

Jag har klandrat mig själv för att jag valde att AA skulle få vaccinet mot rotavirus. Jag visste/mindes inte att hon skulle få det den gången vi var på BVC så jag blev tvungen att där och då själv ta ställning till om AA skulle få det.

 

I vanliga fall hade jag såklart diskuterar det med A. Själv resonerade jag att A brukar tycka det är bra med de vaccin som erbjuds och att han brukar anse att de är tillräckligt testade innan de ges till barn. Så efter lite snabbt funderande valde jag att vaccinera.

 

Nu i efterhand skulle vi INTE valt att ge det till AA eftersom hon blev så påverkad under så lång tid. Både humöret och magen blev jobbigare.

 

Jag blev lättad och tacksam när A sa att vi antagligen hade valt att vaccinera AA om vi hade diskuterat det före vaccinationen. Vi hade ju då liksom när jag stod inför valet inte känt till bieffekterna.

Det har blivit många blöjbyten på AA de senaste dagarna, flera gånger per dag. Jag gissar att det är på grund av vaccinet mot rotavirus. Vi hoppas givetvis att det ska gå över snart eftersom vi ska ut och resa och det inte är lika smidigt att byta bör man inte är hemma. Det borde ju gå över någon vecka efter vaccinationen.

 

B har helt slutat med blöja på dagarna efter att hon började på förskolan efter sommaren. Eftersom även kompisarna på förskolan slutat med blöja är det nog lättare för B att säga till när hon behöver gå på toaletten.