The Way the Cookie Crumbles...

Sedan några månader tillbaka vill AA alltid ha med sin docka (som hon även kallar "bebis") vid nattningen. (Hon ville i början ta med sig dockan överallt, men accepterade att dockan fick stanna hemma när vi lämnade huset. Men vi tillät henne att ta med dockan till förskolan då vi hoppades att den skulle ge henne trygghet. Nu tar hon med sig den dit ibland.)

Sedan ungefär en månad tillbaka vill även AA att vi läser och sjunger för henne vid nattningen. Hon brukar välja en bilderbok och får höra den medan hon dricker välling. Sedan vill hon höra "Trollmors vaggvisa".

Hon brukar fortfarande känna med sina fingrar på mina örsnibbar medan hon somnar. Jag tror A har vant henne vid att inte göra det längre.

När hon somnat brukar hon ytterligare en stund försäkra sig om att vi är kvar genom att känna efter oss. Och rör vi oss kommer händerna direkt för att hålla oss kvar ytterligare en stund.

Försöker man gå från henne "för tidigt" märker man att hon blir mer orolig och håller oss kvar vid minsta rörelse. Därför försöker jag stanna och ligga stilla en stund efter att hon somnat för att hon ska känna sig trygg.

Att under en rätt tuff arbetsvecka veta att en helg ensam med barnen inväntade kändes inte det minsta avkopplande. Under lördagseftermiddagen fick jag i alla fall lite avlastning från mina föräldrar och slapp laga middag.

Det blev inte så många timmars sömn som hade behövts för min del eftersom en del hushållssysslor återstod på kvällarna. Dessutom förberedde jag efterföljande morgon för att det skulle avlöpa smidigare.

Trots det uppstod en del konflikter och barnen var inte alltid samarbetsvilliga. Att ensam sköta matlagning och hushåll ledde även till mindre tid för lek och mys än tänkt.

När AA sedan inte ville sova middag på lördagen såg jag hur en och en halv timmes egen tid försvann. Hon somnade dock på andra försöket och jag kunde få lite gjort.

Det kändes härligt att få ligga mellan mina två tryggt sovande barn! Men att sova mellan två barn som väckte mig (trots att de själva sov) ledde till ganska störd sömn. De sov dock bra båda två.

AA får ofta i sig så lite vätska att hon blir hård i magen. Det är nästintill omöjligt att få henne att dricka när hon inte vill. Det konstiga är att hon själv inte verkar känna sig törstig.

Får hon söt dryck, till exempel juice, lättdryck eller saft, dricker hon nästan alltid gärna. Men samtidigt vill vi såklart inte att hon vänjer sig vid att alltid få söta drycker. Vi har alltid serverat mjölk eller vatten utom när det är kalas eller när vi haft gäster.

Jag hoppas vi kan få goda råd från BVC-sköterskan när B ska dit för sin femårskontroll om ett par veckor.

Vi är ganska nyss hemkomna från en veckas semester på Kreta. Det var Vings sista vecka för säsongen och för oss var det helt rätt tid att åka - AA hade skolats in på förskolan och jag hade landat i nya jobbet.

Flygresan på drygt tre timmar var inte för långt. Däremot var busstransfern (drygt två timmar) till hotellet för lång på krokiga och ojämna vägar. På ditvägen väcktes AA när bussen abrupt och hårt krängde till. Sedan grät och skrek hon i över en halvtimme att hon ville "hem till Häckvägen". På hemvägen kräktes B efter en halvtimme.

Men resmålet var ändå värt all möda. Vi bodde på Sunwing Makrigialos Beach. Stranden med finkornig mjuk sand var långgrund och havet hade perfekt temperatur för bad.

Det finns inte mycket att se och göra i området, så det passade trötta föräldrar och bad- och leksugna barn bra. Makrigialos är en sömnig liten by med ett fåtal butiker och några restauranger

En av dagarna åkte vi till Europas sydligaste stag, Ierapetra, men det fanns inte så mycket mer att se där: ett fort som man inte fick gå in i och en moské som vi inte bemödade oss att ta oss till. Vi hade tänkt ta oss till staden samma dag som det var marknad, men den morgonen kom bussen aldrig.

Klimatet var nästan perfekt: soligt, runt 22 grader och fläktande till brisiga vindar. Något kylare upplevdes det vissa kvällar.

Vi hade Sunwing inclusive: frukost alla dagar samt lunch och middag fem dagar. Maten var okej, men verkligen inte mer och upplevdes efter bara en dag likartad.

Hotellet var bra. Det var rent i rummen, vid poolområdet och i restaurangen. Nackdelen var att det var ganska jobbigt att ta sig fram med barnvagn eftersom det var många halvtrappor och våningsplan som inte nåddes med hiss. Dessutom gjorde höjdskillnaderna utomhus att ramperna/backarna var branta och omvägar kunde vara lite långa.

Ibland säger B att hon önskar att hon inte var storasyster, att hon inte hade haft någon lillasyster eller att AA inte fanns. Det känns givetvis väldigt sorgligt att höra, men samtidigt förstår jag henne.

Innan AA fanns fick B all vår uppmärksamhet och helt klart mycket färre tillsägelser. Idag gör hon ofta oss irriterade och stressade genom att reta upp lillasyster. B ser inte sin egen del i detta och trots att vi förklarar tror jag inte att hon förstår.

Sedan är AA ett väldigt känsligt barn som gör oss föräldrar stressade, vilket självklart medför att även vårt tålamod med B minskar.

Vi förklarar för B varför det är bra att ha ett syskon: att hon aldrig behöver vara ensam, alltid har sällskap och någon leka med. Dessutom hoppas jag självklart att de kommer att ha ännu mer glädje av varandra när de blir lite äldre.