Olika barn - olika morgnar
Ända sedan barnen var knappa året gamla har det varit tydligt att de varit olika när de vaknat på morgnarna.
B var alltid glad när hon vaknade. Så fort hon vaknade ställde hon sig upp i spjälsängen och sken som en sol.
AA, som i princip aldrig sovit i spjälsäng, har alltid velat ligga kvar i sängen och mysa, gärna länge, med den förälder som sovit med henne.
Dessa olika beteenden finns fortfarande kvar hos dem.
B vaknar sällan på dåligt humör och oavsett vilken tid på morgonen hon vaknar, vare sig klockan är 4.30 eller 8, vill hon helst stiga upp. AA är inte sällan arg så fort hon vaknar och vill nästintill alltid ligga kvar och klämma på på våra örsnibbar.
Beroende på vilket barn vi sover med får vi ganska olika morgnar, främst på helgerna. Eftersom B även är det barn som oftast vaknar först är det jag, som är mer morgonpigg av oss föräldrar, som får sova med henne.
Första pottbesöket
För första gången någonsin sade AA till att hon behövde kissa i fredags. När jag frågade om hon ville sitta på pottan svarade hon dessutom "ja" och strax därefter kissade hon faktiskt i pottan.
Tidigare har hon alltid sagt till samtidigt som hon kissar. Nummer två vill hon inte göra på pottan. Vi har i då och då frågat om hon vill använda pottan och även om hon ibland svarar jakande har hon nästan aldrig kunnat göra sina behov där.
AA är införstådd med att hon får trosor (som stora barn) om hon börjar använda pottan. Hon verkar se fram emot den dagen, men hon vill ändå inte sluta med blöja.
Vi hoppas att AA är mogen för att i sommar kunna göra seriösa försök att sluta med blöja.
Jag hoppas bara att det inte blir för mycket eftersom det även börjat bli dags att sluta med napp och välling. Men vi får helt enkelt ta en sak i taget.
Glad på nya avdelningen
Våra "farhågor" inför att AA började på ny avdelning har inte besannats. A, mormor och jag tycker alla tre att AA verkar trivas mycket bättre på sin nya avdelning.
Sedan AA började på den nya avdelningen har hon inte varit ledsen mer än en gång när jag lämnat henne på morgnarna. Hon nöjer sig med att vinka lite i fönstret innan hon hoppar iväg till någon lek eller aktivitet.
A har haft ett par eller några lämningar då hon varit ledsen, men jag tror att det gått bra på senare tid.
AA är så stolt över att hon får vara på samma avdelning som "stora barn" och avdelningens aktiviteter med pyssel, spel, lek och sagoläsning passar henne mycket bättre. Dessutom tror jag att hon får ett mycket större utbyte av kompisarna.
Vi är nöjda med att AA fått byta avdelning och så lättade över att hon trivs så bra där.
Första klippet
Efter över ett par veckors övertalning fick jag i måndags klippa AA:s hår. Det var första gången någonsin som hennes hår klipptes.
Hennes hår var långt; det gick en bra bit ned på ryggen. Jag tyckte att det såg lite slitet ut och började bli svårhanterat och opraktiskt.
Jag har tidigare neutralt pratat med AA om att klippa hennes hår. Då har vi båda sagt "när" snarare än "om".
När jag för mer än två veckor sedan för första gången frågade om jag fick klippa henne svarade hon omedelbart "nej" Därefter har jag frågat ytterligare en eller ett par gånger och fått samma svar.
När jag i måndags morse ställde frågan igen svarade hon först "nej", men efter lite argumentation och övertalning gick hon med på det. Jag tog det ändå med en nypa salt.
När det sedan blev dags motsatte hon sig inte. Det svåra var dock att klippa henne när hon hela tiden rörde på sig och dessutom fångade B hennes uppmärksamhet hela tiden.
Det blev inte helt rakt, men ändå jämnt på det hela taget. Jag klippte några centimeter under axellängd för att eventuella fel-/snedklipp inte skulle märkas så mycket.
AA var så stolt över att ha klippt sig och annonserade det högt och glatt så fort A kommit innanför ytterdörren. Hon verkar fortfarande glad över det och verkar inte ha ångrat sig.
AA:s sovmönster - snart tre år
De gånger AA varit svår att natta, sedan födseln, kan man räkna på ena handens fingrar. Den senaste veckan har det inträffat två gånger och jag gissar att det beror på att hon sovit för länge på dagen, närmare två timmar.
Jag tror att vi behöver begränsa middagssovningen till en och en halv timme, de fåtal dagar hon sover längre än så. På förskolan är det inte något problem eftersom hon bara brukar sova en timme.
Ibland har AA inte kunnat somna efter lunch, till exempel när hon sovit länge på morgonen eller av oklar anledning. Då har hon hoppat över middagssovningen, men ändå klarat sig bra fram till läggdags.
Hon brukar sova bättre nuförtiden. Förr vaknade hon efter att ha sovit en timme mitt på dagen och sov därefter lite oroligare. Och sedan i julas har hon slutat vakna till vid 22-23-tiden, vilket var lite opraktiskt eftersom det är den tiden som vi brukar lägga oss. Men hon ropar fortfarande på oss mitt i natten och då behöver någon av oss lägga sig hos henne.