Svunna (bröllops)tider

Av ingen särskild anledning kom jag idag att tänka på vår bröllopsdag. När jag tänker tillbaka till den dagen blir jag lycklig. För det var verkligen mitt livs lyckligaste dag och helt klart även den mest nervösa. Jag kommer ihåg hur pirrigt det var och hur otåligt vi väntade precis innan vi skulle gå nerför trappan.

Så fort jag blir påmind om giftermål eller bröllop/vigsel så längtar jag tillbaka till vår egen bröllopsdag. Det kan vara en bild i en tidning eller ett inslag på tv. Jag känner att jag skulle vilja gifta mig igen för att återuppleva glädjen och lyckan. Och att få vara i våra familjers och närmaste vänners sällskap och känna deras glädje.

Jag tänker också på hur roligt, och även jobbigt, det var med allt pyssel med inbjudan, program, meny, tackkort, m.m. Att personalen där vigseln och festen ägde rum var så tillmötesgående och trevliga. Att det strulade med sminktjejen, men att det ändå löste sig. Kort sagt var det en mycket lycklig och lyckad dag.

Att tänka på vår bröllopsdag är ett jättebra sätt att muntra upp mig själv när jag är ledsen.

Kommentarer
Postat av: Caroline

Det var ett jättevackert bröllop. Väldigt fint på alla vis. Jag kommer alltid minnas det också. Dessutom vart jag ju sannolikt gravid under dygnet vi tillbringade på gården och det glömmer man inte heller om man har järnkoll som jag har ;-)

2010-04-14 @ 20:55:44
URL: http://liebfrau.blogg.se/
Postat av: Christina

Tycker också att det var den bästa dagen jag upplevt på länge. Ni var såååå fina och allt var så bra och trevligt. Jag var och är en mycket stolt moder och svärmor. Synd bara att vi inte kan träffas så ofta. Kram Christina.

2010-04-14 @ 22:12:09
Postat av: A

Det var verkligen en fin vigsel vi fick, blir också varm när man tänker tillbaka på hur fint vädret var, hur trevliga och proffsiga gården, vigselförättare, dj och våra vänner som hjälpte till var och hur fina alla gäster var

2010-04-15 @ 07:48:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0