The Way the Cookie Crumbles...

När vi mellanlandade på Helsingfors flygplats på väg till Hongkong upptäckte vi vilken liten flygplats det är. Vi hade fler timmar på oss och hade tänkt äta lite innan vi gick på planet närmare midnatt. Men att hitta en riktig restaurang som hade öppet visade sig svårare än trott. Före passkontrollen fanns två restauranger som hade stängt, en stängd pub och ett kafé som faktiskt var öppet. Vi beslutade oss för att gå igenom passkontrollen och där lyckades vi hitta en lite större servering som hade öppet.
När vi mellanlandade en fredag sen eftermiddag på väg tillbaka till Stockholm var det ganska mycket folk som skulle åka till olika destinationer, men flygplatsen hade inga sittplatser vid gaterna så de få sittplatser som fanns var ganska upptagna.
Däremot fanns det andra fördelar med att flyga med Finnair. Vår avresa var just i början av snökaoset i Europa och vi kom iväg utan några problem. Dessutom kunde vi åka hem till Bromma flygplats, vilket gjorde att hemresan från flygplatsen gick snabbare med taxi till föräldrarna och med bilen som stod parkerad där. Jag är ju van att ta mig hem från Arlanda när man har varit ute och rest så långt.

Jag är oerhört glad att jag fick möjlighet att träffa farmor eftersom hon var mycket skröpligare än för fyra år sedan. Jag tog de tillfällen som fanns att besöka henne. Jag inser att det högst sannolikt var sista gången jag träffade henne. Det är sådana saker man lär sig inse och leva med när man har äldre släktingar långt bort.

Tiden i Hongkong räckte inte riktigt till för att hinna äta allt som jag ville äta. Om jag vill hinna äta det jag saknar så måste nästa resa vara minst en och en halv vecka, men gärna två.

Egentligen köpte jag inte särskilt mycket under resan.
Mest nöjd är jag över inköpen av armringen i vitguld, Furla-handväskan och sommarjackan-/kappan. Armringen har jag haft på mig sedan samma kväll som jag kopte den och handväskan började jag använda redan dagen efter att den inhandlades och har använt den nästan varje dag. Jag har inte använt sommarjackan-/kappan än, så egentligen vet jag inte om jag är nöjd med den, men jag behövde en sommarjacka och jag tycker att den jag köpte är jättefin.
Jag är mest missnöjd över att jag inte lyckades köpa några gympaskor eftersom det är så billigt i Hongkong och jag behövde ett par "vardagsgympaskor". Jag provade två par och tittade i många affärer, så jag försökte verkligen. Även lite missnöjd över att jag inte lyckades köpa stora skålar för nudelsopp i Japan, men jag såg inga fina i affärerna. Däremot såg jag fina skålar på restaurangerna. Jag skulle behöva skålar eftersom jag just nu lånar mammas skålar.

Redan efter en vecka saknade jag Cookie, men då hade vi lämnat bort honom i två veckor. Mot resans slut saknade jag honom oerhört mycket och längtade tills jag skulle få hålla honom i famnen igen. Jag saknde även huset efter två veckor.
Det är en ovan känsla för mig; jag har aldrig längtat hem när jag reser. När vi fick Cookie kunde jag känna lite saknad och nu när vi har hus så är det kanske så att jag alltid kommer känna längtan hem när vi reser...

Jag hade tagit med mig tre böcker för resan. Men det blev inte mycket läsande under resan. Det var först under dagsresan till Hakone som jag hade tid att läsa. Jag började då med Aldrig fucka upp av Jens Lapidus, som jag har tänkt läsa länge. Under hemresan hann jag läsa mycket så när vi kom hem hade jag läst nästan halva boken. (Det är en tjock bok.)
Under förra året hann jag inte läsa en enda bok så jag är jääteglad att jag fick tid för det. Nu ska jag bara hitta tid att läsa ut den.

A och jag är oerhört vana att resa på längre eller kortare resor tillsammans, men att resa med sällskap som vänner gör vi också. Däremot är det annorlunda att resa med familjen och jag visste att det skulle bli påfrestande. Det var skönt att vi många gånger delade upp oss och jag tycker att resan gick bra trots en del slitningar.