The Way the Cookie Crumbles...

Man har ju alltid hört att bebisar luktar så gott. Det var inget jag märkte under B:s första veckor.

 

Sedan upptäckte jag att hon luktade kola eller vanilj. Det varade dock bara någon vecka.

 

Nu tycker jag att hennes hjässa, särskilt vid den främre fontanellen, luktar speciellt. Jag kan inte likna det vid någon annan doft, men det luktar gott, och jag snusar på B:s hjässa så ofta som jag får möjlighet.

 

En annan lukt som man ofta känner när man är nära B är lukten av blöjor. Och då menar jag själva blöjan - den luktar starkt kemiskt. I början glömde jag alltid bort var lukten kom från och fick många gånger lukta mig fram till blöjan. Jag har bara nyligen vant mig vid lukten.

 

Vi använder Pampers eftersom vi både fick gratisprover och de använde dem på Södra BB. Nu har jag fått veta att Liberos blöjor inte luktar så, men vi ska snart gå upp en storlek och de blöjorna ska inte lukta så här.

Under några veckor på senare tid har det ibland varit svårt att amma B. Jag berättade det för sköterskan på BVC i måndags och hon försäkrade mig om att jag haft tillräckligt med mjölk. Att B upplevdes som frustrerad när hon låg vid bröstet berodde på att det är bebisars sätt att berätta att de är i en tillväxtfas och behöver mer mjölk.

 

Sköterskans tips var att ha en amningsdag - en dag då vi ligger i sängen med mycket hudkontakt och då B får fri tillgång till bröstet. Till exempel kunde hon sova medan jag läste.

 

Så vad passade bättre än amningsdag en dag som denna? Vi låg inte i sängen hela dagen utan det blev tre timmar. B somnade inte, men slumrade till vid bröstet. Annars låg vi och tittade på varandra. Det var riktigt mysigt, men lite varmt under täcket efter ett tag. Jag vet inte om det hjälpte mjölken att rinna till, men mjölkstockningen försvann hela. Om det verkligen var det jag hade i morse. Jag tror att det är mer ihållande.

 

Perfekt väder för amningsdag.

Det var länge sedan jag hade ont i bröstet under amning och jag mindes inte att det gjorde så ont. När B släppte taget upptäckte jag dock att jag fortfarande hade fruktansvärt ont och att jag dessutom hade några förhårdnader i bröstet - mjölkstockning.

 

Mjölkstockning får man om brösten inte töms ordentligt. B har ju fått bröstet många gånger under natten eftersom hon vaknade och jag inte orkade springa ner för att hämta den nya nappen. Kanske tömdes inte bröstet ordentligt när hon somnade ifrån. Dessutom är ju bröstet bart när man ammar och även kyla kan bidra till mjölkstockning. Jag fryser om nätterna om inte hela kroppen ligger under täcket.

 

Mjölkstockning brukar botas genom mer amning av det ömma bröstet och man kan lägga barnet till bröstet i andra positioner än vanligt. Så det blir en amningsdag idag.

De två senaste nätterna har B vaknat fler gånger än vanligt. Natten till idag var det fem-sex gånger. Så här illa sov B inte ens under första veckan.

 

Jag har nog blivit lite bortskämd med sömn trots att jag har en liten bebis, men det känns tröstlöst när hon vaknar efter att ha sovit trettio minuter och jag själv fått tio minuter efter en timmes vakenhet.

 

Jag hoppas att det inte är hennes nya rutin utan att det är ett språng i utvecklingen. I någon av böckerna står att läsa att bebisar utvecklas i etapper som trappsteg - det är lugnt en period sen sker en snabb utveckling som följs av ännu en lugn period. I utvecklingssprången kan barnen bli lite oroliga.

I helgen hade vi några av A:s kompisar på besök och övernattning. Det blev en sen kväll, eller snarare natt, för mig och igår gjorde den sig påmind. Jag var så trött på eftermiddagen att jag inte kunde hålla uppe ögonlocken. Jag hade tur att även B var trött så vi gjorde den nyupptäckta sovproceduren.

 

För bara två dagar sedan upptäckte jag ett nytt lätt och praktiskt sätt att somna B. Vi har sedan länge haft för vana att rulla ihop en filt som vi lägger runt henne (som ett bo eller baby nest) när hon sover dagtid. Jag lägger henne där, stoppar den nya nappen (MAM) i hennes mun och lägger mig nära henne (på andra sidan filten). Jag lägger en hand på hennes bröstkorg och låter henne greppa ett finger på min andra hand. Så ligger jag tyst och stilla medan hon i början sparkar lite och har öppna ögon, men efter bara en liten stund somnar hon.

 

Det är så skönt att ha funnit detta smidiga sätt att somna B! Förr gick jag runt med henne i famnen, gungandes, men det kunde ta lång tid innan hon somnade. Dessutom börjar hon bli tung så jag hade nog inte klarat av det om någon månad. Mycket är det nog även tack vare den nya nappen.

Idag är B tre månader gammal. A följde med till BVC idag eftersom bebisar vid tre månaders ålder får två (frivilliga) sprutor.

 

Först vägdes och mättes B som vanligt dock. Hon väger nästan 5 500 g, är 60 cm lång och har ett huvudomfång på 40 cm. Hon ligger på medelkurvan för alla måtten.

 

Sköterskan tycker att B är en stadig bebis - hon håller huvudet bra och sitter bra med hjälp. Till jul skulle hon kunna sitta med vid bordet i barnstol. Hon kunde även få SMAKA julmaten, dvs. en fingertopp doppad i sås eller slicka på ett äpple.

 

Sedan var det dags för sprutorna. Det var dels kombinationsvaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, Hib (Haemophilus influenzae typ B) polio och hepatit B (den sista eftersom pappa åker till Hongkong), dels vaccin mot pneumokocker. Sköterskan meddelade att särskilt den andra sprutan gjorde ont. B började gråta redan vid första sticket och vid andra sticket blev det än värre. Efter några minuter gick det över i alla fall. Jag tyckte att det var jobbigt att se att B hade så ont. Man kan få några olika reaktioner på vaccinen, men än så länge har jag inte märkt något särskilt på B.

 

Vi fick även veta att det ökade dreglandet och att B stoppar handen i munnen förmodligen inte beror på tänder utan på att hon nu är i en fas då hon hela tiden vill stoppa händer och andra saker i munnen och att det ökar dreglandet.

Den senaste veckan har Bianca dreglat mycket mer än vanligt. Dessutom stoppar hon handen i munnen ofta. Så vi gissar att hon börjar känna av att tänderna är på väg upp.

Eftersom hon dreglar så mycket har vi börjat använda haklappar i tyg för att vi inte hela tiden ska behöva byta hennes kläder som hon blöter ner annars.

Tidigare fick hon tugga på en bitleksak i form av giraff som hon fått, men nu har vi köpt bitringar till henne.

Den ena är från NUK och är för bebisar från tre månader. Jag tyckte att den såg enkel ut att hålla själv för henne eftersom hon inte har börja greppa medvetet än. Bitringen verkade dock alldeles för tunn för att hon skulle bli nöjd.

Den andra bitringen är från MAM och för bebisar från två månader. Bitdelen är lite större och vattenfylld så att man kan kyla den. B verkar tycka bättre om dem eftersom den är större.

Eftersom hon inte kan hålla bitringen själv måste vi hålla den åt henne. Dessutom dreglar hon förskräckligt mycket när hon har den i munnen så jag försöker använda den på henne när hon ligger på rygg.

Vi får se när första tänderna tittar fram.

2012-11-21

 

2012-11-19

 

2012-11-17

 

Igår fick A för första gången höra B skratta. Hon skrattade tydligt tre gånger när A viftade med zebraskallran framför hennes ansikte. Hon har ett sött skratt även om det inte är ett jättesoligt skratt.

 

Zebraskallra från en före detta arbetskamrat.

 

Redan i torsdags skrattade B för första gången någonsin. Då låg hon på skötbordet och tittade upp på zebran i den utdragbara färgglada bilderboken som vi hängt upp bredvid skötbädden.

 

Zebror är kanske ett vinnande koncept?

Vissa dagar behövs det inte mycket för att jag ska känna mig lycklig.

Idag vaknade jag av B vid åttatiden. Då hade hon sovit sedan halv ett! Innan dess hade jag dock varit olycklig eftersom hon vägrade sova efter två amningar och 40 minuters promenerade på bottenvåningen. Efter ytterligare en amning somnade hon i alla fall.

Trots att jag kände mig ganska utvilad ammade jag B i sängen efter att jag hade bytt hennes blöja. Vi somnade båda om och jag vaknade halv tio. Eftersom B sov vidare till halv elva kunde jag äta frukost, göra mig i ordning och förbereda dagen utan att bekymra mig.

När B vaknat bytte vi blöja och klädde på henne. Sedan ammades hon igen och i väntan på rapet somnade hon och sov ytterligare en halvtimme. Jag kunde få ännu lite mer gjort.

Vid lunchen kunde jag äta utan avbrott medan jag pratade med B som satt i babysittern. Under eftermiddagen låg B på soffan och vi lekte och "pratade".

Sedan tänkte jag ta en entimmespromenad, men eftersom B inte somnade förrän efter 30 minuter blev den dryga timmen och då hade jag nästan tappat känseln i fingrarna trots att jag hade vantar. (Vad gör man inte för sin bebis sömn?) När vi kom hem vaknade B till när vi kommit innanför dörren, men somnade om och sov en timme till. Ytterligare tid för mig att få något gjort.

Så idag har hon varit glad och inte varit ledsen eller kinkig förrän på kvällen och jag behövde inte bära runt henne heller förrän på kvällen.

Jag har alltid tyckt att jag har dåligt tålamod och att A är väldigt tålmodig. Jag tycker inte om köer, jag har lite till övers för ouppfostrade barn och jag blir irriterad på ineffektivitet. Däremot kan A pedagogiskt förklara invecklade saker för oinsatta och klarar av att vänta. Efter att B kommit till världen har mitt tålamod förändrats något.

Jag tycker inte att jag har alltför dåligt tålamod trots allt - inte när det gäller B. Så länge jag inte är trött klarar jag av hennes skrik, gråt och otröstlighet. Däremot har jag svårt för hennes hysteriska gråt/skrik, men det är för att det gör ont i mammahjärtat då.

Eftersom jag även haft dåligt tålamod med barn på senare år trodde jag inte att det skulle gå så pass bra. Men jag inser at det även kan bero på att det handlat om barn jag inte känner. Det var länge sedan jag var fäst vid ett barn och då klarade jag av mer om det gällde det barnet.