Tålamod!
Jag har alltid tyckt att jag har dåligt tålamod och att A är väldigt tålmodig. Jag tycker inte om köer, jag har lite till övers för ouppfostrade barn och jag blir irriterad på ineffektivitet. Däremot kan A pedagogiskt förklara invecklade saker för oinsatta och klarar av att vänta. Efter att B kommit till världen har mitt tålamod förändrats något.
Jag tycker inte att jag har alltför dåligt tålamod trots allt - inte när det gäller B. Så länge jag inte är trött klarar jag av hennes skrik, gråt och otröstlighet. Däremot har jag svårt för hennes hysteriska gråt/skrik, men det är för att det gör ont i mammahjärtat då.
Eftersom jag även haft dåligt tålamod med barn på senare år trodde jag inte att det skulle gå så pass bra. Men jag inser at det även kan bero på att det handlat om barn jag inte känner. Det var länge sedan jag var fäst vid ett barn och då klarade jag av mer om det gällde det barnet.
Jag tycker inte att jag har alltför dåligt tålamod trots allt - inte när det gäller B. Så länge jag inte är trött klarar jag av hennes skrik, gråt och otröstlighet. Däremot har jag svårt för hennes hysteriska gråt/skrik, men det är för att det gör ont i mammahjärtat då.
Eftersom jag även haft dåligt tålamod med barn på senare år trodde jag inte att det skulle gå så pass bra. Men jag inser at det även kan bero på att det handlat om barn jag inte känner. Det var länge sedan jag var fäst vid ett barn och då klarade jag av mer om det gällde det barnet.
Kommentarer
Trackback
