Åtta år tillsammans
I dag har A och jag varit tillsammans åtta år. Inte heller denna årsdag firades eller uppmärksammades på något särskilt sätt. Det känns inte alls lika viktigt när man har en bebis. Samtidigt är det givetvis tråkigt att veta att B begränsar oss och att vi hade gjort annorlunda om hon inte funnits, men det säkert en hel del som vi hade gjort annorlunda då.
Förr trodde jag att barn var det starkaste klistret i ett förhållande, särskilt om paret var ogift. Nu känner jag att vi sedan tidigare hade en bra grund och att B blivit ytterligare en hörnsten och möjligtvis ett ännu starkare klister i förhållandet.
Åtta år, ett giftermål, en husrenovering och ett barn... Jag känner mig trygg, älskad och sedd i detta förhållande och behöver ingen present eller fin middag för att bekräfta denna dag. (Det låter nästan som om jag försöker övertyga mig själv och givetvis hade det varit trevligt med middag på restaurang, men prioriteringsordningen har förändrats.)
Förr trodde jag att barn var det starkaste klistret i ett förhållande, särskilt om paret var ogift. Nu känner jag att vi sedan tidigare hade en bra grund och att B blivit ytterligare en hörnsten och möjligtvis ett ännu starkare klister i förhållandet.
Åtta år, ett giftermål, en husrenovering och ett barn... Jag känner mig trygg, älskad och sedd i detta förhållande och behöver ingen present eller fin middag för att bekräfta denna dag. (Det låter nästan som om jag försöker övertyga mig själv och givetvis hade det varit trevligt med middag på restaurang, men prioriteringsordningen har förändrats.)
Kommentarer
Postat av: Caroline
Barn klistrar ihop oss men det tär också. Vi kan bli trötta och sura och gräla på varann för saker som inte kommit upp om vi varit barnlösa. Mitt lilla råd är att lägga tid på varann. Kanske inte idag när er lilla är så liten men ta tillvara kommande bemärkelsedagar och vårda relationen! :)
Svar:
None None
Trackback
