The Way the Cookie Crumbles...

Jag klarade av en hel arbetsvecka ensam med B. Visserligen var mamma här nästan en och en halv dag. Nu känns det som jag borde klara av att ta hand om B ensam fram tills jag ska börja jobba igen. Jag kan väl tänkas lära känna B bättre, få in lite rutiner och få bättre självförtroende framöver. Det kan väl inte annat än gå bra?

I går morse vaknade jag först kl. 10.30. Jag trodde att även B var vaken eftersom hon gnydde och rörde på sig, men det var en misstolkning som ofta händer.

För första gången denna vecka (och andra gången sedan hon föddes) fick jag en frukost utan att behöva ta hand om henne. Det kändes oerhört lyxigt trots att jag plockade i köket samtidigt som jag åt. Jag hann även borsta tänderna innan B vaknade kl. 11.30. Då kunde jag ägna all min tid till B utan att skuldkänslor och stress.

B sov även en del på eftermiddagen så då fick jag också en del gjort. Dessutom fick B ett bad.

Idag fyller B EN månad! Tänk att hon bara funnits hos oss en månad! Det känns som hon har varit i vårt liv så länge.

För att fira den stora dagen hade vi ett besök inbokat på BVC. Hon väger nu 4 150 g, är 55 cm lång och hennes huvudomfång är 55 cm. Hon ligger på medelkurvan, men är en centimeter längre än medlet. Hur gick det till med en så kort mamma? Vi tycker att hon växer jättemycket varje vecka.

Dessutom klarade hon av att vrida huvudet när sköterskan förde en färgglad leksak från vänster till höger. Sköterskan visade även hur vi ska träna B:s nackmuskler som hon tyckte redan började bli starka.

Snart har jag klarat av att vara hemma två hela dagar med B utan A. Ingen stor bedrift, jag vet, tusentals mammor kan göra det utan problem. Men det kändes så läskigt innan jag var tvungen att göra det.

Fram tills i söndags var det nämligen A som gick upp för att byta på nätterna, som bar omkring B när hon var kinkig, som såg till att jag inte saknade något. Han var helt enkelt den som tog mest ansvar under de B:s fyra första veckor. (Jag känner oerhörd tacksamhet över att ha en man som vill vara så pass delaktig, ha så stort ansvar hemma och har så stort tålamod.) Ibland kunde jag känna att jag också ville vara nära B, men då påminde jag mig själv om att jag snart skulle få vara med B hela dagarna medan A skulle vara tvungen att jobba.

Igår kom mamma hit vid halv ett. Då hade jag ätit frukost, men inte borstat tänderna eftersom B inte sov någon längre stund under förmiddagen. Varje gång hon somnade i min famn, vaknade hon när jag lade ner henne. Men hon var inte kinkig alls i alla fall. Mamma hade förberett lunch som om hade med sig - lyx! Under eftermiddagen sov B och när hon vaknade till tog mamma hand om henne så jag fick borsta tänderna och göra några hushållssysslor.

Idag har jag varit ensam, men också det har gått bra. Efter att jag ätit frukost och ammat, somnade B så jag fick borsta tänderna tidigt idag. Dessutom kom vi ut på en kort promenad före lunch. Det var faktiskt första gången sedan vi hämtade barnvagnen som jag körde vagnen mer än ett par minuter. B var vaken under tiden som jag åt lunch och det var först efter att jag ätit två tredjedelar av maten som hon började kinka, men jag kunde äta upp innan jag ammade. Under eftermiddagen har B sovit kortare stunder och under dem har kunnat få ett fåtal hushållssysslor utförda.

Vi har fram tills nu varit två vuxna som tagit hand om B som inte är ett alltför krävande barn, men från och med imorgon jobbar A igen. Tiden kommer nog att gå ännu fortare för mig än vad den gjort hittills. För trots att man inte gör så mycket går dagarna relativt fort. Jag tror även att jag kan behöva lära mig att passa på att äta och ta hand om mig själv de stunder som B sover.

Mamma kommer nog att komma hit oftare den första kommande tiden. Samtidigt som det känns tryggt kan jag känna mig osjälvständig. Jag skulle vilja klara mig själv med B, men just nu känner jag en viss osäkerhet. Förhoppningsvis känner jag annorlunda om en vecka.

...på ett bra tag.

I onsdags ringde rörmokaren på dörren kl. 9 på morgonen. Vi låg fortfarande och sov. Han undrade om han kunde komma en timme senare för att byta vattenmätaren samt huvudavstängningen till huset.

Eftersom vi ändå var väckta och inte hade några planer för dagen ansåg vi att det var lika bra att få det gjort.

Nu är alla projekt som vi har på huset avslutade. Vi har gjort om fasad, klädkammare, sovrum, arbetsrum, vardagsrum, hall, trädgård, garage, kök, barnrum och tvättstuga. Det som återstår är badrum på övre badrum och eventuellt vind.

Igår kväll tog B nappen för första gången. A har några försökt få henne att ta den, men det var först igår som det lyckades. Jag har varken ansträngt mig eller försökt eftersom jag inte har tyckt att det varit någon brådska, men A har nog rätt i att det kan vara behändigt för mig om hon kan använda nappen när jag är ensam med henne.

Igår kväll var B ledsen, kinkig och lite skrikig. Egentligen var hon trött samtidigt som hon hade svårt att komma till ro. Nappen fungerade jättebra. Hon blev lugnad och somnade. När hon spratt till kunde hon suga på nappen, komma till ro igen och somna. Det är vid sådana tillfällen hon annars vaknar och är ledsen.

Idag levererades 4,4 kubikmeter ved till vår uppfart. I år beställde vi dubbelt så mycket som förra vintern, men då fick vi hushålla med veden mot slutet av säsongen och komplettera med vedsäckar från andra butiker.

Det tog en stund att få bort veden från uppfarten och få den på plats i förrådet och i garaget. Ungefär hälften av veden staplades i förrådet och andra hälften ligger i en hög i garaget.

Under tiden fick vi hjälp med B av grannen som körde runt henne i barnvagnen. Andra grannar kom fram för att hälsa och titta på B så det blev nästan ett informellt möte i samfälligheten.

Idag fick vi gå upp tidigt för att ta emot hantverkare som kom för att rengöra ventilationskanalerna och injustera ventilationen. Det är arbete som skulle göras i samband med bytet av frånluftsvärmepumpen. Eftersom ventilen i det övre badrummet inte fungerade åkte A för att köpa en ny och passade även på att köpa en ny till klädkammaren nu när vi fick hjälp att byta ut dem.

En stund efter att de första hantverkarna åkt kom nästa hantverkare som installerade de sista "tillbehören" till värmepumpen: kondensvattenslang, strömbrytare och inomhusgivare. Nu, mer än tre månader efter första besöket då frånluftsvärmepumpen installerades, är allt som hade med installationen av pumpen att göra färdigt.

Det innebar att vi egentligen inte väntar fler besök av hantverkare, men för ett par veckor sedan fick vi information i brevlådan från kommunen: vattenmätaren ska bytas. Så någon gång under denna månad väntas sista hantverkarbesöket.

Tiden går fort när man tittar på B. Jag tycker, trots att hon fortfarande är så liten, att hon har vuxit en hel del och att hennes utseende har förändrats sedan hon föddes. Hennes ögon är större och mer alerta, hennes kinder rundare och hennes hår längre. Hon kan titta på oss och även le mot oss (kanske omedvetet). Hennes kropp är mer stabil trots att hon inte kan hålla uppe nacken själv. Hennes rörelser är inte lika "sprittiga" utan mer medvetna.

Det blir ett spännande besök på BVC imorgon. Sköterskan ska både mäta och väga B. Vi får se vad som sägs utöver det.

Jag är så tacksam att A inte börjar jobba redan imorgon. Jag förstår inte hur jag skulle ha klarat mig ensam med B om han bara hade haft ledigt de tio pappadagarna som nu passerat. A har tagit kompledigt i ytterligare två veckor.

Samtidigt som dagarna kan bli likartade så får vi mer tid för att vänja oss vid och lära känna varandra - familjetid. Denna tid är kort och kommer inte åter. Det är dumt att ångra oss i framtiden när vi nuet har ett val.

I tisdags träffade vi sjuksköterskan från BVC för första gången. Hon kom hem till oss. För första mötet erbjuder de flesta BVC:er hembesök.

Vi fick ett gott intryck av sjuksköterskan och jag tyckte om att hon pratade glatt med B. Vi fick lite information och hon gjorde några tester på B samt vägde henne. Hon vägde hela 3 400 g så hon hade gått upp en hel del i vikt.

Nästa besök är redan nästa vecka. Då ska vi ta oss till BVC.

B och jag har bara varit hemma sedan återbesöket på BB i fredags. Så när det var dags att storhandla idag tyckte jag att även B och jag skulle få komma ut på lite "äventyr". (A storhandlade ensam förra veckan och har även haft ärenden hos postombudet.) För mig är det väl bra att komma ut bland lite folk och så behöver vi öva oss på köra barnvagnen och att vara ute med B.

Redan innan vi lämnade huset tappade B lite tålamodet med oss när vi tog på henne overallen som hennes farmor skickat. Även när vi satte henne i babyskyddet var hon lite upprörd, men så fort A lyfte det blev hon tyst. Och det tog inte många minuter innan hon somnade i bilen.

Hon sov sig igenom halva shoppingrundan på Ica maxi, men så fort hon vaknade började hon gråta och skrika. När A lyfte upp henne blev hon tyst och vid kassan hade hon somnat igen.

Jag var lite nervös över hur det skulle gå innan vi begav oss, men tycker att det gick bra. Däremot skulle jag inte storhandla ensam med B snart.

Innan vi åkte in till förlossningen ringde jag mamma så att hon så snart som möjligt kunde åka för att hämta Cookie hem till sig. Han har fått bo där en vecka och kom hem igår.

Vi har under denna vecka vant oss så pass mycket vid B att Cookie kändes lite främmande. Vi båda tyckte att han var större och tyngre än vanligt.

Tyvärr hade vi natten till idag den värsta natten hittills. B verkade inte riktigt tillfreds och var ledsen en stor del av natten. Cookie som också sov i vårt rum gick ut två gånger när B började skrika och gråta, och kom inte tillbaka tidigt i morse. Det var tur att vi fick sovmorgon ända till halv tio.

Jag hoppas att det blir någon lugn natt framöver så att Cookie inte bestämmer sig för att flytta in hos någon granne i stället.

...men det känns så naturligt redan och som om hon har varit hos oss, om inte för alltid så, under lång tid alla fall.

Objektiviteten försvann för länge sedan. Det första jag såg hos B var hennes stora näsa, men nu kan jag inte se annat än världens sötaste ansikte.

Dessutom känns förlossningen avlägsen. Jag kan knappt tro att det bara var en vecka sedan. Redan under förlossningen märkte jag att jag inte riktigt uppfattade tid och rum, och nu känner jag mig beredd på att göra det igen, (men inte den närmaste framtiden.) Man får ju världens bästa belöning efteråt.

Jag är mycket glad och tacksam över att amningen har fungerat så pass bra som den har gjort hittills. Redan strax efter att B föddes hittade hon till mitt bröst och sög på rätt sätt. Denna första amning ska vara viktig för den fortsatta amningen och anknytningen, trots att det endast är råmjölk som kommer. Det var först i torsdags som den riktiga bröstmjölken rann till. (Det brukar ta ett par upp till några dagar efter förlossning.) Nu hoppas jag att hon blir riktigt mätt av att ammas så att hon går upp i vikt så som hon ska.