The Way the Cookie Crumbles...

Natten till i tisdags ammade jag för sista gången. Det var inte medvetet utan det bara blev så.

 

Det var när vi upptäckte att B inte gick upp så mycket i vikt som nedtrappningen av amningen började gå fort. Det var inte heller planerat utan bara blev så. Hon fick redan mat till lunch och välling då, men annars ammade jag. Vid viktkontrollen fick vi order om att ge gröt till middag (som vi sedan flyttade till frukost). Då blev det en-två amningar på natten, oftast bara en, och en-två på dagen, oftast två.

 

I slutet av förra veckan bestämde jag mig för att sluta amma på dagen. Jag hade tänkt fortsätta med nattamningen så länge B själv ville, men hon ammade inte ett par nätter så då slutade jag även med det. Det går oftast bra att somna om henne utan att amma.

 

B verkar inte sakna amningen och hon äter bra på dagarna. Jag hade trott att hon skulle vilja hålla fast vid nattamningen för mysandets skull. Jag är glad och förvånad att det gick så smidigt att avsluta amningen. På sätt och vis saknar jag det; det var väldigt mysigt (i början), men på slutet hade jag alltid ont i en av bröstvårtorna när jag ammade. Jag hade det under ett par månaders tid och det saknar jag verkligen inte.