The Way the Cookie Crumbles...

Igår blev hantverkaren klar med badrummet. Han tog bort all skyddspapp- och -plast, körde tog bort alla sina verktyg och städade.
Det som var kvar var vårt nya fina badrum.

Badrummet blev inte så trångt som vi hade befarat. Däremot har vi fått gott om förvaring. Det ska bli spännande att se om jag får plats med allt eller om det blir plats över. Då kan vi även ta bort badrumsskåpet i det nedre badrummet.

 

Efter

 

Nu anser vi oss äntligen färdiga med huset. Det som behöver göras framöver är löpande underhåll.

Inreda vinden är ju inget måste och kommer i så fall göras om några år.

Två nätter i sträck har B sovit hela nätterna (i sitt eget rum) utan att väcka oss. Tänk att något banalt kan kännas så stort.

 

Däremot har Cookie börjat jama mycket om nätterna. Dessutom vaknar jag av mig själv en-två gånger per natt ändå så jag sover ändå inte hela nätterna.

B blev förkyld igen i mitten av förra veckan. Hon har sovit dåligt några nätter, men inte alls lika många som vid förra förkylningen. Däremot har hon ätit dåligt, vilket hon inte gjorde förra gången. Som orolig mamma ger jag henne efterrätt (yoghurt eller fruktpuré) när hon ratar maten. Det är väl bättre att hon får i sig något än att hon äter för lite eller inte alls?

 

Vi har ju varit bortresta i helgen. Vi var i Malmö knappt två dygn och ändå längtade jag hem. Det berodde nog på att B åt och sov sämre än hemma, förmodligen delvis på grund av förkylningen. Dessutom var det en tillställning med mycket folk, vilket B ofta har svårt för, och ännu värre är det när hon är nyvaken som hon var.

 

Idag har vi fått stanna hemma trots renoveringen, men det bullras och bankas i alla fall inte som i början av den. Jag hoppas att denna förkylning inte blir lika långdragen som den förra så att vi kan gå till öppna förskolan igen snart.

Idag sammanföll B:s niomånadersdag med min första mors dag som mamma.

 

Vi har varit bortresta under helgen för att fira svågers trettioårsdag där även svärmor var på besök. Så för första gången har vi träffat både A:s mamma och min mamma, som hämtade oss på flygplatsen, på mors dag.

 

Själv fick jag en bok av B och A. Jag gissade att det skulle bli det eftersom vi gav en bok till A på fars dag...

Det går framåt i hög takt med badrumsrenoveringen. Fram tills igår förmiddag hade hantverkaren redan kaklat väggarna (men inte fogat) och satt klinker på en fjärdedel av golvet.

 

Fram tills dess hade han rivit ut hela badrummet med golv och väggar, dragit nya rör för vatten och golvvärme och bytt avlopp, satt upp nya gipsväggar, flytspacklat och lagt tätskikt.

 

Det känns som slutet av renoveringen och jag är så glad att det verkar gå bra. Snart får vi tillbaka huset!

Igår kväll var första gången hela familjen åt samma maträtt till middag. Det blev ugnsbakad citronlax med potatis och örtsås, ett recept som fanns i en folder om barnmat. Och hela familjen verkade tycka att det var gott. B åt med god aptit och både A och jag tyckte det var god vardagsmat.

 

Jag tänkte försöka laga en middag i veckan som alla kan äta. Dessutom har jag fortfarande hemlagad barnmat i frysen som vi brukar ge B på helgerna. Det går ändå åt många barnmatsburkar.

 

Natten till idag var första gången som B sov i ett annat rum än oss. Det var lite svårare att somna henne i det nya rummet, så jag tog över läggningen till slut. Hon sov bra till en början.

 

De första femton minuterna när vi lagt oss saknade jag henne. Urlöjligt, med tanke på att hon sov tvärs över hallen. Vår dörr stod på glänt så att Cookie kunde gå in och ut, och B:s dörr stod lite på glänt så att vi skulle höra henne när hon skrek, vilket vi gjorde.

 

Några mammor i föräldragruppen trodde att deras barns sömn störs av de vuxna när de sover i samma rum. (Ändå sover de i samma rum eftersom det känns som ett stort steg att flytta ut ur rummet. Och det är det!) B stördes nog inte särskilt av oss eftersom hon vaknade fler gånger än vanligt, men hon har nog en liten förkylning så det kan ha berott på den.

 

Stor flicka B har blivit: äter samma mat som oss och sover i eget rum.

B har lärt sig att vinka...vid rätt tillfällen. I förra veckan kunde hon vinka lite då och då eftersom hon inte förstod innebörden. Nu verkar hon förstå när hon ska vinka eftersom hon vinkar hon när hon ser någon för första gången för dagen. Det var lite roligt eftersom hon vinkade så fort vi kom in på öppna förskolan idag. Mammorna som redan var där vinkade tillbaka och tyckte att B var så söt.

Jag tycker att B är mycket mindre blyg nu för tiden. Jag undrar om det beror på att vi har varit mycket på öppna förskolorna på sistone och att hon träffat lite äldre barn.

 

B när vi är på öppna förskolan kan B sitta ensam och leka på golvet, bli bemött av en annan förälder och vara bredvid en annan vuxen och försöka resa sig mot denna. Hon kryper/krälar från min sida mot andra barn och vuxna och har inte något behov av att hålla sig inte nära mig hela tiden.

 

Jag tycker att känns roligt och får lite mer frihet. B verkar mer nöjd och verkar få självförtroende.

B har nu förstått att hon kan ta sig fram i gåstolen. Dessutom kan hon någorlunda ta sig till sitt mål.

 

Vi har tagit bort mattan i vardagsrummet och flyttat soffbordet lite närmare soffan så att B ska få större yta att ta sig runt på. Hallen är täckt av skyddspapper och smuts på grund av renoveringen. Dessutom har gåstolen trappskydd och det kan vara svårt för hjulen att ta sig över en kant.

 

Det ser roligt ut när B tar sig runt i gåstolen och hon verkar tycka att det är roligt. Gåstolen har nog även hjälpt henne att förstå att hon kan ta steg när hon håller i mina händer.

 

När renoveringen är klart är det kanske dags att ta fram lära-gå-vagnen. (Ett barn har sååå MÅNGA saker.)

Vi har nu haft två lite bättre nätter utan så många uppvaknanden för oss. Däremot vaknar B fortfarande ganska tidigt om morgnarna, kl. 6-7 (med våra mått mätt).

 

I morse var vi så trötta att vi försökte somna om B i vår säng. Efter en lång stund gjorde hon det. När hon vaknade igen vid åttatiden låg vi kvar i sängen och drog oss, men till slut gick jag upp med B för att A skulle få sova lite till. Min kropp sa dock att den inte var utvilad så på eftermiddagen fick jag ta en powernap. Jag har aldrig tidigare somnat så snabbt... Jag hoppas att kroppen snart ska känna sig utvilad igen så att jag har energi att ta hand om och leka med B.

 

Idag har vi flyttat spjälsängen till B:s rum och satt upp resesängen i vårt rum. Eftersom vi snart behöver sova borta tänkte vi att hon skulle vänja sig vid den här hemma först. B verkar tycka att resesängen är intressant. Hon drar med naglarna på nätet på sängens långsidor och hoppade upp och ner i sängen. (Det verkar vara bra studs på sängen.) Vi hoppas hon vänjer sig vid sängen så att hon inte ska tycka att den är så spännande.

Nu är första arbetsveckan på badrummet snart slut. Jag tycker att jag har lyckats ganska väl med att hålla mig hemifrån och det har gått bra.

B har fått sova i vagnen utanför huset eller på promenader. Det har, tack och lov, varit fint väder. Annars vet jag inte hur vi hade gjort. Vi har besökt förskolan någon stund alla dagar (även om en dag blev så oplanerat).

Det känns som jag skulle klara ytterligare en vecka, men därefter vet jag inte. Det känns som det skulle vara skönt att återgå tillgång till sitt hus.

är bokad. Syster och jag bjuder mamma till Nederländerna eftersom hon fyller sextio år i år. (I den kinesiska kulturen är det sextioårsdagen, och inte femtioårsdagen, som firas stort.)

 

Det är första resan utomlands sedan vi fick barn, andra resan utan A sedan vi blev tillsammans och första gången jag är ifrån B. Under några veckor har jag glatts åt tanken att få resa, att få se ett land som jag aldrig tidigare besökt och att få sova en hel natt på drygt nio månader. Nu, när det är veckor kvar till avresan, känns det som det kommer att bli svårt att hantera saknaden efter B.

 

Jag hoppas givetvis att jag kommer kunna njuta av resan ändå.

Idag var första gången som jag såg B ta sig fram på alla fyra själv. Igår kröp hon med A:s hjälp; han höll upp henne med en hand under hennes mage.

 

Idag var vi på öppna förskolan och B fick se barn som var sex månader till året äldre än sig själv. De gick och sprang runt henne. Det kanske motiverade henne. Hon kröp bara några "steg" innan hon övergick till det vanliga krälandet mot det utsedda målet. Däremot upprepade hon det två eller tre gånger. Hastigheten på krypandet är än så länge mycket lägre än krälandet, men det ändras nog framöver.

Idag började kaoset - badrumsrenoveringen. Jag hoppas att allt går smidigt och att hantverkarna håller tiden. Då kan våra liv återgå till det normala inom tre veckor.

Är det vad jag tror? Och är det den som spökar?

 

B sov bra i fyra nätter (efter förkylningen). Sedan blev det sämre igen med många uppvaknanden per natt för oss. Nu är A och jag uppe några gånger vardera varje natt. Hon rör sig mycket, gnyr en del och kan ha någon vakenperiod.

 

Dessutom äter hon inte lika bra längre. Framförallt är det lunchen som kan vara svår att få i henne. Hon kan börja gråta och kinka efter några skedar, halva burken eller när allt nästan är uppätet.

 

Idag kom den första blöjan med lösbajs också.

 

Är det tecken på första tanden?

Sedan nästan tre veckor, lika länge som B har varit förkyld, har hon sovit dåligt om nätterna. Hon har vaknat/väckt oss varje timme, ibland oftare och ibland lite mer sällan, men hela familjen har fått dålig sömn om nätterna.

 

Före förkylningen sov B bra. Hon vaknade eller skrek till ett fåtal gånger varje natt och oftast räckte det att stoppa nappen i hennes mun.

 

Nu när förkylningen i princip släppt greppet sover hon bättre igen. Redan efter två nätter märkte jag hur mycket mer utvilad jag kände mig. B har de tre senaste nätterna vaknat vid 4-tiden och det har tagit cirka trettio minuter att somna om henne, men sedan har hon sovit till åttatiden. Det är jag nöjd med.

 

Jag är så glad över att vi har haft turen att få ett barn som sover relativt länge om morgnarna. Det är nästan så att jagskäms och inte vågar berätta för andra mammor hur bra jag har det.

Eftersom både B och jag varit förkylda har vi stannat hemma från öppna förskolan och även avbokat inbokade träffar med kompisar och före detta kollegor. Jag har känt mig isolerad och hungrat efter social samvaro. En del träffar blev av förra veckan och jag kände att jag mådde bättre och blev gladare.

 

Jag hoppas vi slipper "isolera" oss så länge nästa gång. B är nästan bra nu: hon hostar lite grann och det rinner lite lite ur näsan. Jag är däremot fortfarande förkyld eller om jag har fått en ny förkylning. Jag tror på det senare eftersom jag blev bättre innan jag blev sämre och fick lite annorlunda symptom då. Nu hoppas jag vi får vara friska ett tag.

Igår kväll fick jag för första gången ensam, utan man och barn, gå på fest. Det kändes så otroligt konstigt att vara på en fest och dricka (måttligt med) alkohol för första gången på jättelänge.

 

Dock kändes det som om något saknades. Bortsett från en trettioårsfest för två år sedan kan jag inte minnas när jag senast gick på fest utan A. Att jag inte saknade B berodde nog på att hon inte passade in i sammanhanget. Jag har ju aldrig tagit med henne på fest.

 

Kvällen avslutades ganska tidigt eftersom jag ville sova ordentligt inför en och en halv dag ensam med B.

 

Ikväll är det A:s tur att gå på festligheter. För honom blir det lite lyxigare eftersom han är ända i Malmö och får sova borta. Dessutom behöver han inte ta hand om B nästa dag. (Hur kommer det sig att jag inte får sådan lyx?) Det är konstigt att jag kan sakna honom mer nu, när han är borta en enda natt, än när han var borta fem nätter för några veckor sedan.

Sedan första försöket att ge B barnmat märkt åtta månader har hon fått sådan barnmat varje dag. Hon har ätit utan att protestera hur stora eller små bitarna än varit. A trodde att det kanske var smaker på maträtten i den första burken som hon inte tyckte om. Han tyckte nämligen den var smaklös.

 

B har ännu inte börjat få ett andra mål "riktig" mat om dagen, men vi börjar nog med det snart. Däremot får hon efter frukostgröten några brödbitar med leverpastej på. Det verkar hon tycka om mycket.

Nuförtiden känner jag alltid för att spela piano. Jag undrar om det beror på att jag har alldeles för lite tid och möjlighet för det. Ibland sätter jag B i knät och låter henne klinka medan jag spelar bredvid, ibland på golvet bredvid pianostolen så att jag nätt och jämt hinner spela ett stycke innan hon vill ha min uppmärksamhet, ibland spelar jag tio-femton minuter när A kommer hem tidigt.