The Way the Cookie Crumbles...

I förmiddags kom A äntligen hem igen efter sin långa resa. B och jag tittade ut genom fönstret när han anlände i taxin.

 

B blev glad av att se honom och gick till hallen när han låste upp ytterdörren. Efter att A och jag pussats gick B fram med utsträckta armar och A fick en lång, lång kram av B. Jag blev alldeles tårögd av att se att hon visade så mycket känslor. Hon såg inte direkt glad ut, utan mer som om hon verkligen saknat honom. Hon hade lagt sitt huvud mot hans axel.

 

B har lekt med A som om allt var som vanligt och han inte varit borta över huvud taget. Matningen vid lunch gick inte så bra, så jag fick ta över, men det gick inte så jättemycket bättre för mig. Vi försökte båda två lägga henne, men det slutade med att jag gick ut i vagnen med henne. I vanliga fall tycker jag att B tyr sig mer till A och under dagen har jag funkat lika bra som A. Matningen vid middag gick bra så jag kunde lugnt sitta bredvid och äta middag medan A matade B.

 

Dock tog jag hand om läggningen. A sa "hej då" till B i vardagsrummet medan vi plockade undan leksakerna. B gjorde en slängkyss (som hon har lärt sig de senaste dagarna, men hon "slänger" inte iväg den utan hon pussar bara handen) mot A som gick in i B:s rum. Läggningen av B gick smidigt så hon måste ha varit trött.

 

En del rutiner sätts ju ur spel nu när A är hemma. Det är nog mest jobbigt för mig eftersom det inte alltid blir som jag tänkt mig och vant mig vid, men jag får acceptera det och vänja om mig. Nu är A hemma och jag är glad att B får ha sin pappa här igen.