Miss Voon
Igår gick A och jag på restaurang utan barn. Det känns otroligt lyxigt att kunna göra det. Det krävs ju lite mer för att det ska vara genomförbart nu för tiden: en mormor som ställer upp och att B trivs med mormor.
Jag hade bokat bord på restaurang Miss Voon till kl. 18. Vi orkar ju inte komma hem så sent. Det var inte så mycket folk på plats så vi fick ganska mycket uppmärksamhet av den trevliga personalen.
Till förrätt beställde jag sex sashimibitar, lax, tonfisk och hälleflundra. Jag bad servitören om hjälp att välja den vita fisken och han ansåg att hälleflundra brukade beställas av gästerna. Jag tyckte den var sådär, men både laxen och tonfisken smälte fint i munnen. Jag fick även hjälp att välja de två såserna. Den ena var med rökt tonfisk och lite speciell, men ändå god. Den andra var syrlig och jag tyckte inte att den passade så bra.
A fick sina hummertacos som förrätt. De var lite syrligt friska. Han var jättenöjd med dem.
Sedan fick jag in ankan, tre små knyten som man skulle äta med händerna. De smakade mycket plommon och något rökigt. A fick samtidigt sina pocherade och friterade lantägg. Jag tyckte att det mest smakade av friterat, men det passade med svampen till.
Sedan fick jag tre kyckligdumplings som smakade mycket citrongräs och inte så mycket koriander. A fick yakiniku på kalventrecote.
Till sist fick jag en pad thai med skaldjur som var jättegod. A tog in en efterrätt på banan som var söt och god.
Servitören tyckte att man skulle beställa 2-4 rätter. Jag beställde fyra, inklusive sashimin, och blev ändå inte helt mätt. Det blev en créme brulée till efterrätt också. Den var stor så den gjorde susen. Den var inte alltför söt eftersom den var smaksatt med yuzu, men man tröttnade lite på den eftersom den var så stor.
Servicen var mestadels fantastisk. Det föll på en person; hon slängde fram maträtter, var kort i tonen och log aldrig, inte vid något bord.
All mat var fint upplagd och smakade bra, men jag skulle inte återvända för någon av maträtterna.
Kommentarer
Trackback
