Ingen resfeber
Idag åker jag till Tyskland några dagar och lämnar den lilla älskade familjen hemma. På något sätt känner jag mig likgiltig inför resan, vilket jag tycker är både konstigt och ganska förfärligt.
Jag kan varken påstå att jag sett fram emot eller bävat inför resan. Jag kan inte heller påstå att jag sett framför mig att jag kommer sakna A och B, däremot så vet jag ju att så kommer vara fallet.
Jag saknar känslan av förväntan och även det lilla stinget av oro och sentimentalitet över att lämna hemmet som alltid innan sig före resor.
Jag hoppas att det ska kännas mer när jag är på plats i München och får se och uppleva nya saker.
Jag kan varken påstå att jag sett fram emot eller bävat inför resan. Jag kan inte heller påstå att jag sett framför mig att jag kommer sakna A och B, däremot så vet jag ju att så kommer vara fallet.
Jag saknar känslan av förväntan och även det lilla stinget av oro och sentimentalitet över att lämna hemmet som alltid innan sig före resor.
Jag hoppas att det ska kännas mer när jag är på plats i München och får se och uppleva nya saker.
Kommentarer
Trackback
