The Way the Cookie Crumbles...

Nu har jag lämnat B utan större problem två morgnar i sträck. Hon har får i sig frukost hemma, jag har fått borsta hennes tänder utan bråk och hon har (till slut) gått med på att sitta på pottan minst en gång. Hon har gått själv till förskolan utan att tjata om att bli buren. Igår visslade vi hela vägen dit och idag kom vi fram på rekordtid. Hon ler stort och vinkar glatt hej då. Då känner man sig inte som en hemsk förälder som tvingar sitt barn att vara på förskola hela dagarna.