Hur ska det gå?

Jag började tro att det fanns en möjlighet att jag skulle kunna klara av att ha hand om två barn samtidigt. Det var när AA kunde sova själv ibland, men sedan vi kom hem har det knappt gått att lägga ned henne.

Jag känner mig totalt osäker och något självförtroende existerar inte.

Det känns som en omöjlighet att samtidigt ta hand om en bebis som jämt vill vara i famnen och en treåring som inte kan leka själv mer än några minuter och inte ger mer än några sekunders förvarning innan det är dags att kissa.

Dessutom ska ett hem och hushåll skötas; middagar ska lagas, kläder ska tvättas, golv ska dammsugas.

Jag känner mig matt bara av att tänka på det.

Men på måndag börjar verkligheten vare sig jag vill eller inte. Jag får helt enkelt bita ihop och vara tacksam över att A ändå varit hemma nästan tre månader.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0