The Way the Cookie Crumbles...

Jag vet inte om det är den långvariga sömnbristen som börjar ge sig till känna eller om det beror på de senaste nätternas krångel, men de senaste morgnarna har jag känt mig väldigt trött och haft lite svårare att stiga upp.

 

Ofta längtar jag till helgen just för möjligheten att kunna sova länge (eller längre i alla fall). När A går upp kl. 6 på vardagarna försöker jag ta mig upp så fort han gått ut genom ytterdörren eftersom jag måste ta hand om B som kan vakna när som helst, men det är inte alltid jag lyckas komma ifrån AA. Då lägger sig B i vår säng och "väntar" på att jag ska lyckas komma loss eller så går vi upp alla tre.

 

På helgerna tar A hand om B och jag kan stanna i sängen så länge som AA tillåter. Ofta blir det ändå att jag smiter upp från henne före kl. 8, men då brukar jag i alla fall känna mig utsövd.

 

I fredags var A ledig så jag fick hela tre sovmorgnar, vilket gjorde att jag vande mig och fick lite semesterkänsla. Så i måndags längtade jag ännu mer till helg.