Levande inuti

Jag känner ofta bebisen röra sig i magen. Det känns förvisso fantastiskt, med en så livlig krabat som bekräftar att barnet i högsta grad lever (och förhoppningsvis har det bra). Men samtidigt är jag hela tiden på spänn eftersom det finns en oroande tanke som gnager. Jag är "bara" i vecka 21, vilket innebär att bebisen inte skulle kunna överleva i världen utanför. Den kontrasten känns jobbig att veta om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0