En treårings sömn
B har hittills sovit bra under nätterna. Vi påbörjar läggning kvart över sju med tandborstning, blöja, pyjamas och välling. Klockan åtta brukar hon sova i gästsängen där hon vill sova. A och jag nattar henne varannan kväll och det går lika bra för och med båda oss.
Någon gång under natten ropar hon, vanligen runt kl. 0-1, men ibland senare, och då går A över till henne och stannar där till uppstigning, oftast kl 7-8.
De senaste morgnarna har hon dock vaknat tidigt, förmodligen för att det är spännande att vara på landet och inte vara hemma.
Lång, men hanterbar bilresa
I måndags körde vi till Karlskrona, en färd som brukar ta sex timmar. Det tog oss nästan dubbelt så lång tid. Kl. 9.30 lämnade vi huset och kl. 20.30 var vi framme.
Resan blev mycket mindre jobbig än jag trott, med tanke på dess längd, att AA alltid skriker i bilen och Cookie jamar. AA sov mycket, men skrek en del. Cookie jamade väldigt lite. B pratade med mig ungefär en tredjedel av resan, sov någon timme och fick pussla och se på iPad resten av färden.
Det blev en del stopp på vägen. Totalt tre korta stopp efter att B kräkts. Tack och lov meddelade hon alltid vad som var på gång. Ett kisstopp blev även paus för lunch och amning. Sedan besök och fikapaus hos A:s arbetskamrat. Stopp för middag och stopp för frukostinköp.
Mammig liten
Jag tycker mig märka att AA har blivit mammig. Hon är ofta missnöjd hos A. Jag vet inte om det beror på att jag gungar henne på "rätt" sätt, det vill säga djupa benböj.
För bara ett par veckor sedan tyckte jag att hon föredrog A. Då undrade jag om det berodde på att hon förknippar mig med mat och blev besviken när hon var hos mig och inte fick amma.
Bebissömn
Vi har haft tur att få två bebisar som sovit om nätterna. Hittills har AA sovit om nätterna. Självklart har hon vaknat för att amma och ett fåtal kvällar har jag efter amning behövt vagga henne till sömns i famnen.
På morgnarna sover AA oftast ganska oroligt, men jag har nästan alltid fått sova till klockan sju-åtta. Även B sov till klockan åtta.
B hade vakenperioder några nätter så A fick vara uppe med henne, vilket inte har hänt med AA än. Annars tycker jag att AA har varit mer krävande eftersom hon vill bli buren när hon sover på dagarna. Nu accepterar hon bärselen i alla fall.
AA är oftast ganska lättstörd i sin sömn, men det är svårt att jämföra med B då hon aldrig utsattes för särskilt mycket ljud. AA har ju en storasyster som ropar och tjuter titt som tätt.
Bebishy no more
AA fick någon slags utslag som liknar finnar i ansiktet i början av förra veckan. På BVC fick vi veta att det var så kallade hormonprickar som skulle försvinna av sig själva.
Sedan såg det ut att vara mer rött och irriterat. Det var även delvis ett gulaktigt lager ovanpå. Men det ser ut att läka nu. Dock finns prickarna kvar i huden som små i upphöjda områden, så hon känns ganska sträv.
Ett gulaktigt lager finns även på örsnibbarna, men där har det inte varit några hormonprickar. Jag hoppas att även det kommer läka av sig själv.
Inte stockning!
Tyvärr har jag redan fått mjölkstockning. Jag tror att jag råkade amma på "fel" bröst i förmiddags och redan på eftermiddagen var hela bröstet hårt och ömt. Efter en liten krock på lekplatsen blev det nästan helt outhärdligt.
Nu efter att AA ammats från bröstet från flera olika håll för att tömma mjölkgångarna känns det mycket bättre. Dock börjar det andra bröstet bli spänt...
Jag är rädd för att en mjölkstockning ska leda till att jag slutar amma. Det var i samband med mjölkstockning som jag slutade amma B, även om jag även hade andra amningsproblem till en början.
Jag ser helst att jag ammar AA åtminstone tills hon är fyra-fem månader. Jag ska verkligen försöka göra allt jag kan för att det blir så.
Men jag hoppas slippa fler mjölkstockningar eftersom det är så fruktansvärt smärtsamt både för och under amning.
Nu efter att AA ammats från bröstet från flera olika håll för att tömma mjölkgångarna känns det mycket bättre. Dock börjar det andra bröstet bli spänt...
Jag är rädd för att en mjölkstockning ska leda till att jag slutar amma. Det var i samband med mjölkstockning som jag slutade amma B, även om jag även hade andra amningsproblem till en början.
Jag ser helst att jag ammar AA åtminstone tills hon är fyra-fem månader. Jag ska verkligen försöka göra allt jag kan för att det blir så.
Men jag hoppas slippa fler mjölkstockningar eftersom det är så fruktansvärt smärtsamt både för och under amning.
FAQ
B pratar fortfarande ganska mycket. Det kan vara lustiga saker som "vilken härlig dag" och "alla gillar sol".
Men allra främst ställer hon många frågor. Frågorna börjar oftast med "vad", "var" och "varför", men även "vem". Varför-frågorna kan hålla på i en evighet. A och jag gör vårt bästa för att besvara dem, men det kan bli ganska tröttsamt.
Jag vet riktigt inte hur man ska hantera det bäst utan att avvisa henne. Jag vill ju att B ska känna sig bekräftad, särskilt nu när hon nyss fått ett syskon som tar en del av uppmärksamheten.
32! (forts.)
Åren har verkligen börjat passera fortare på senare tid. Jag har svårt att förstå att det snart är tre år sedan B kom till världen. Jag insåg för inte så länge sedan att vi har bott längre i huset med barn än utan. Det känns inte så!
Sett till livet i sin helhet är jag nöjd med min ålder. Jag har hittat och gift mig med mannen som jag vill dela livet med. Tillsammans har vi köpt och renoverat huset som vi vill bo i. Vi har fått två friska flickor.
Det som jag är mindre nöjd med är den professionella delen av livet eftersom jag ännu inte hittat en tjänst och tillsvidareanställning som jag trivs med. Men både A och jag har fasta jobb och vi har inga ekonomiska bekymmer.
Får jag välja så väljer jag självklart att vara lycklig privat framför en lyckad karriär. Men jag jobbar på att trivas även professionellt. För man kan väl få både och?
32!
Idag fyller jag 32 år. Det blev en skön dag med familjen.
Dagen började med väckning med födelsedagssång framförd av A och B, (Jag var redan vaken eftersom AA hade väckt mig en timme tidigare.) och öppning av den fina födelsedagspresenten i sängen. Sedan blev det harmonisk långfrukost med smörstekt svamp på macka och smoothie.
Tyvärr var det grått, blåsigt och lite kallt utomhus så det blev en lugn innedag. Jag badade B, vi tittade på Ronja och sedan kom föräldrarna och syster och hennes man. Det blev tårta i form av halloncheesecake till fika, jag fick skaldjursmiddag tillagad och rabarberpaj till efterrätt.
Jag har en fin och kärleksfull familj. A hade ordnat fint med blommor och B var på sitt soliga humör. Tyvärr var AA något kinkig och ville vara nära mig hela eftermiddagen och kvällen, men det gjorde mig inget. Syster (med support från pappa ochB) lagade mitt val av middag och mamma tog AA (när det gick).
Första läkarbesöket på BVC
Igår var vi på läkarbesök på BVC med AA. Läkaren gjorde en snabb undersökning av hennes huvud, höfter, rygg och mage. Hon lyssnade även på hjärtat och tittade i ögonen och munnen. Allt såg bra ut.
AA är nu 3 857 g, 54,7 cm lång och har ett huvudomfång på 36,8 cm. Hon ligger på medelkurvan för både längd och huvudomfång. På vikten ligger hon på kurvan under medel. Precis som B gjorde.
Ofrivillig träning...
AA ser till att jag kommer i form efter graviditeten. Varje kväll tvingar hon mig att göra djupa benböj, annars får jag inte sova.
Tyvärr tycker hon inte att magmusklerna är lika viktiga. För dem ger hon mig inte tid att ägna mig åt.
Däremot får ryggmusklerna ofta arbeta med en tyngd på runt 3,5-4 kg på bröstet. Nästan varje kväll har jag lite ont av den träningen.
Barnfri en stund
Igår fick vi vuxna ett par timmar utan att behöva ha uppsikt över barnen, det vill säga de var i närheten under annan vuxen tillsyn. A och jag kunde ligga i gräset och ta det lugnt.
Jag älskar mina barn över allt annat, men det är ansträngande och ibland utmattande att vara med dem konstant, både dag och natt. Därför var det uppskattat och befriande med lite avkoppling.
Vi kunde prata utan att bli avbrutna, blunda och filosofera, och bara vara. Jag uppskattar det enkla mycket mer nu.
Slav
När B var bebis var det inte något som jag tänkte på, men jag längtar redan efter att få bestämma över min egen kropp. Det var en känsla av befrielse när jag slutade amma B, trots att hon bara ammades tills hon var drygt fyra månader (på grund av mjölkstockning och andra problem).
Det är inte så att jag på något sätt lider av amningen, men man får lyda under någon annans behov och humör. Man får inte bestämma när man ska amma, eller göra något annat för den delen heller.
Dessutom måste man alltid anpassa sin klädsel. När B ammades var det höst och vinter så då hade man jacka över de amningsvänliga tröjorna. Nu måste jag visa mig ute i kläder jag inte känner mig helt bekväm i. Men det finns självklart andra fördelar med att få barn på våren/sommaren (till exempel minskad risk för smitta eftersom man mest är utomhus).
Docklek
Sedan AA kom har B börjat leka lite annorlunda. Hon har börjat leka med en av dockorna och kallar den bebis. Tidigare har hon knappt alls lekt med dem.
Hon bär och kör runt med dockan, nattar, tröstar och matar den. Hon har även burit den i bärselen.
Hon härmar verkligen det vi gör med AA. B har till och med lagt dockan vid bröstet för att amma den.
Stadigt på jorden
En av de saker jag först uppmärksammade hos AA var de stora fötterna. Jag frågade A om det bara var jag som tyckte det.
Redan vid hemgång insåg jag att så nog var fallet. De små strumporna som jag hade tagit med mig var alldeles för små, de ramlade fort av. Så hade det inte varit med B, vad jag mindes.
Vid andra läkarbesöket utbrister läkaren "vilka stora fötter".
Jag har ännu inte lyckats rota fram större strumpor i lådorna, men än så länge har det varit så varmt så de har inte varit särskilt nödvändiga.
Klängapa
Idag blir min älskade bebis en månad. Tiden går så fort!
AA är en mysig bebis. Hon vill vara nära och helst bli buren hela tiden. Så fort vi lägger ner henne (när hon sover) vaknar hon.
Inte ens den nya bärselen, som funkar bra för mig, vill hon vara i. Jag gissar att hon inte tycker om känslan av att sitta fast.
Men vi får ont i ryggen av att bära henne, trots att hon inte väger så mycket än. Jag hoppas att hon ska vänja sig vid bärselen och kunna sova när vi lagt ifrån oss henne.
MIN fina bebis
Självklart tycker jag att AA är den finaste bebis och det absolut finaste som finns! Men när jag försöker se på henne objektivt kan jag inte se en söt bebis. Hade hon varit någon annans hade jag nog inte tyckt att hon är särskilt fin.
Jag kan inte heller se likheter med A eller mig, eller våra närmaste familjer. Jag undrar om hon kommer vara lik sig själv som bebis eller om hon liksom B kommer att se helt annorlunda ut.
Älskade ungar
Innan AA kom hade jag svårt att föreställa mig att jag skulle kunna prioritera ett annat barn framför B. Men nu tycker jag att AA är den mest ömtåliga varelse på jorden och som kräver mitt konstanta övervakande öga, särskilt när en omtänksam, men nyfiken storasyster är i närheten.
Livet med AA
Knappt fyra veckor efter sin ankomst känns det som AA alltid funnits hos oss. Det är svårt att föreställa sig tiden före henne.
Det som är annorlunda är att vi redan varit hemifrån flera gånger. När B föddes levde vi verkligen i bebisbubblan i de fyra veckor som A var hemma.
Vi varken vågade eller ville ge oss ut bland andra. Men det kändes så konstigt att världen utanför snurrade på som om ingenting hade hänt när den för oss stannade upp, för det största som hänt oss. Nu rullar ju livet på med B så AA får hänga på.
Miss på jordgubbslandet
Idag åkte vi för att plocka jordgubbar på självplock. Tyvärr blev det en lite misslyckad utflykt.
Eftersom B var trött var hon gnällig och vägrade plocka mer än fyra jordgubbar. Däremot ville hon hålla i sin hink och bli buren.
Dessutom var det ganska utplockat strax efter lunch. Kanske för att det var premiärdagen.
Jag kunde inte vara med på jordgubbsfältet eftersom AA sov i bilen.
Det blev ändå tre kilo jordgubbar, mycket tack vare mormor som var med. En tredjedel blir saft, en tredjedel frystes in och resten äter vi upp.
