Emotionellt klängig
Under senaste veckan har jag känt mig klängig på A. Inte fysiskt då för det har vi varken tid eller möjlighet till, utan emotionellt.
Jag vet inte varför jag känner sådan enorm rädsla för att relationen ska ta slut. Det är väl inte alls konstigt att jag vill att vi ska fortsätta vara gifta, men jag kan inte finna någon rimlig förklaring till den stora oron.
Kan det finns en biologisk förklaring? Till exempel att det på stenåldern var större chans till överlevnad om föräldrar höll ihop. Och att det är därför jag känner som jag gör och att mammor har känt så i alla tider...
Kan det vara en vettig förklaring?
Kommentarer
Trackback
