Ensamt med barnen
A har varit bortrest drygt tre dagar denna vecka. Jag tycker att det har känts ensamt mentalt trots att jag fått hjälp varje dag.
Och jag är så tacksam för den hjälp jag fått av mamma och syster! En av dem har kommit varje eftermiddag och sedan övernattat här. Utan dem hade det varit kaos och jag hade förmodligen varit nära att bryta samman av sömnbrist, stress och konflikter (med B).
Men det jag ändå har saknat är någon som undrar hur min dag har varit, som blir glad att komma hem till mig och som tillsammans med mig kan glädjas åt barnens påhitt och framsteg. Jag tycker att det har känts tomt och lite konstigt att den jag valt att dela allt, och framförallt vardagen, med inte är här.
Kommentarer
Trackback
