The Way the Cookie Crumbles...

Första vardagen gick ganska bra.

 

Jag fick göra mig i ordning utan att avbrytas och därefter påbörjade B och jag frukost innan AA vaknade. Sedan var det tid över innan det var dags att bege oss till förskolan.

 

Det tog lite längre tid att komma hemifrån både på morgonen och när jag skulle hämta B på grund av regnet. Jag blev osäker på hur jag skulle klä barnen och mig själv och hur jag skulle transportera AA (bärsele på morgonen och vagn på eftermiddagen).

 

AA var lite gnällig på förmiddagen som därför kändes lång. Men jag fick i henne lunch utan protester.

 

Efter att ha sovit en timme fick jag göra AA sällskap och då sov hon ytterligare en timme. När hon vaknade var hon på mycket bättre humör.

 

B blev glad när jag kom för att hämta henne på förskolan. Men hon var trött eftersom hon hade vaknat varje gång A försökte sova upp för att åka till jobbet. Hon var gnällig hela eftermiddagen och även delar av kvällen.

 

AA blev mammig efter att ha varit med mig en hel dag och B blev pappig efter att ha varit på förskolan och därefter med mig.

I sommar har jag ägnat ganska lite tid åt fysiskt trädgårdsarbete, men desto mer åt planering och faktainhämtning.

 

Den största delen av tiden i trädgården har jag ägnat åt att rensa ogräs i gräsmattan. (Jag har till och med fått en valk mitt i handflatan efter maskrosjärnet.) Tyvärr har vi flera typer av ogräs och minst två sorter sprider sig med utlöpare. En tredje sort liknar gräs, men verkar kräva gräset där den far fram.

För att ge gräsmattan mer kraft har A strollat med Stroller plus kombi. Det ger näring till gräset och motverkar ogräs och mossa. Den mest synbara effekten är att vårt gräs är mycket grönare och växer fortare än grannarnas. Utöver att motverka mossa vet jag inte om det har någon effekt på ogräs.

 

Den lilla övriga tiden i trädgården har jag planterat, plockat vissna blommor och rensat ogräs i rabatterna. A och barnen har skördat jordgubbar, röda vinbär, hallon och nu i veckan björnbär som växer på en del grannens tomt som vi fått tillåtelse att göra vad vi vill med.

 

De funderingar och planer jag har för trädgården får jag återkomma till i ett inlägg framöver.

Nu har vi firat B:s fyraårsdag i två dagar. Igår med middag och tårta med morföräldrar och farfar, och idag med kalas för kompisarna.

 

Igår fick hon öppna presenter nästan hela dagen. Hon väcktes med sång och presenter från oss; blinkande skor, leksakshusdjur i form av mus, jojo, Elsa-figur och vattenballonger. Musen var populärast och den har hon lekt mycket med.

Före lunch fick hon öppna farmors presenter (som vi tog med oss hem från Karlskrona redan i början av juli).

En stund efter lunch kom mormor med sin present och därefter morfar.

Efter sin önskemiddag (sushi) fick hon alla farfars (jättemånga) både inslagna och oinslagna presenter. Sedan blev det lek med faster och hennes bror.

 

Idag kom tre tjejkompisar från förskolan på kalas. De gick på skattjakt, åt tårta, lekte och fiskade fiskdamm. Det verkade som alla barnen var glada och nöjda.

 

Jag tror att B känner sig ordentligt firad, men hon ville gärna bli firad mer. Jag förklarade att det fick vänta tills hon fyller år nästa år.

I måndags åkte vi på vår första kryssning med barnen. Det blev en dygnskryssning till Åland.

 

B hade gärna stannat längre. Båda barnen var väldigt nöjda och det var knappt något gnäll alls.

 

B tyckte det var roligt trots att färjan inte var särskilt på anpassad för barn, till exempel saknades lekrum och barnaktiviteter. Hon fick upptäcka spelmaskiner och arkadspel i stället.

 

Vi delade på en fyrabäddshytt. B sov i en underslaf, men behövde A under natten, som fick klättra ner från sin överslaf medan AA och jag delade en underslaf. Vi hade bett om kantskydd, vilka underlättade för oss.

 

B hade svårt att somna och höll även AA vaken en stund, men sedan somnade AA. För B tog det ytterligare en ganska lång stund innan hon somnade.

 

B åt lite av varje av middagsbuffén, men älskade glassen på dessertbordet. AA åt av allt vi erbjöd henne och åt väldigt mycket. Båda barnen underhöll våra bordsgrannar och vice versa.

Mest nöjd var nog B med frukosten, då hon är fyra prinskorvar och två pannkakor. Men det gjorde ju att hon inte var särskilt hungrig vid lunch och i stället fick en varmkorv när vi klivit av båten.

 

En mycket lyckad kryssning för oss och jag gissar att vi kommer att göra det flyget gånger, kanske redan nästa sommar.

En en lång (tio veckor) semester/föräldraledighet tillsammans börjar närma sig slutet. Om dryga veckan börjar vardagen igen då A börjar jobba och B börjar på förskolan igen.

 

Jag har svårt att föreställa mig hur jag ensam kommer att klara av att servera frukost till två barn och få iväg B till förskolan. Frukostarna kan bli bråkiga och stökiga nu, och då är vi två vuxna.

 

Jag har även svårt att föreställa mig hur dagarna med AA kommer att bli. Hon har tidigare varit lite svår att komma iväg med då hennes sömn är lättstörd.

 

Jag antar att allt kommer att lösa sig på något sätt - det måste det göra. Men jag får väl känna mig fram och ser vad som funkar.

Det har varit svårt att planera för att göra något på huset i sommar eftersom båda barnen har krävt mycket uppmärksamhet. Som tur har det inte funnits så många nya projekt, men en del behov av underhåll.

 

Det vi absolut behövde göra var att olja trädäcken som var torra. Det kunde vi göra för någon månad sedan.

 

I tisdags lyckades A montera nedfällda spotlights i trädäcket på framsidan. Vi har haft dem liggande sedan vi köpte dem, samtidigt som de på baksidan. Förra sommaren fanns det ingen möjlighet, men A hoppades kunna göra det i år. Och lyckades.

 

Utöver dessa småprojekt är det främst trädgården som det har jobbats på. Mer om det i ett senare inlägg.

Det är ofta vi behöver medla mellan barnen eller avleda deras uppmärksamhet. Ofta är det B som högljutt initerar bråk medan AA kan gå fram och "slå till" B (om man kan kalla det 'slå' eftersom hon är så liten och hennes slag knappt känns).

Det är mest B som vill ha just den sak som AA leker med. Efter många tillsägelser försöker B nu byta till sig den eftertraktade leksaken genom att visa upp en alternativ sak och samtidigt rycka det hon vill ha ur händerna på AA. Har AA för tillfället lagt ifrån sig leksaken som B tar kan hon ibland acceptera att bli av med det hon lekt med.
Det händer ganska ofta att B rycker något som hon nyss slutat leka med ur händerna på AA som då blir rasande.

Båda kan bli svartsjuka när A eller jag sitter med ena systern i knät eller ägnar uppmärksamhet åt en av dem.

Många bråk beror dock på olyckor: att B går in i, stöter till eller slår till AA för att hon inte ser sig för eller är oförsiktig.

Med tanke på att jag tycker att "grälen" med B är hemska redan nu bävar jag för hur jag kommer känna när hon är i tonåren.

Vad jag vet hade jag själv inga sådana gräl med mina föräldrar, men jag har fått höra en del från andra som upplevt som dessa som tonåringar.

Och det skämtas ju en hel del om tjejer i den åldern. Jag hoppas att det inte blir så hemskt som många antytt.

Idag fick AA sin första portion av icke-barnmat. Hon har länge tittat åt och varit intresserad av vår mat. Vi gissade att AA skulle börja med vanlig mat tidigare än B.

Sedan någon månad tillbaka har hon "förstått" att den smakar bra (bättre än hennes egen mat?) och velat ha av den. Vi har försökt distrahera henne med smörgåsrån och puffat majs för barn, men ofta slutade det med att hon fick lite smakbitar.

Så ikväll fick hon sin första portion "riktig" spaghetti med köttfärssås. (Antagligen smakade det annorlunda mot de många varianter på burk som hon ätit.) I början var hon otålig och ville efter varje sked ha mer innan hon hunnit svälja. Men hon verkade mycket nöjd över natten. Och fram till sista skeden gapade hon stort varje gång.

Det var varit smidigt med barnmatsburkar eftersom AA oftast ätit något tidigare än oss andra. Men det är nog mycket mer ekonomiskt att låta henne äta av vår mat. Redan ikväll veckohandlade vi utan att köpa barnmat och prisskillnaden var markant.

Egentligen är det ju smidigt att AA äter av vår mat. Det enda viktiga är att se till att maten verkligen är färdig i tid.

I fredags när vi hade besök av ett barn utan föräldrar hände att han behövde gå på toaletten. Eftersom det inte fanns någon annan vuxen till hands var jag den som fick hjälpa honom.

 

För första gången fick jag torka ett annat barn. Det kändes väldigt konstigt för mig, men efter att ha funderat lite insåg jag att han antagligen inte kände samma sak. För honom (och alla andra barn) är nog alla vuxna potentiella rumptorkare.

 

Om jag räknar alla vuxna, utöver oss föräldrar, som torkat B så är vi säkert uppe i ett tiotal. Mormor, morfar, farmor, moster, fyra-sex pedagoger.

 

Jag får helt enkelt acceptera att jag kan behöva torka andras barn precis som mina barn kan behöva torkas av andra vuxna.

Idag kom pojken som B är så förtjust i för att leka. Det var första gången B hade besök av en kompis vars förälder/-rar inte stannade kvar.

 

Jag var med dem hela tiden när de var inomhus. De lekte väldigt bra tillsammans, främst eftersom han var så snäll mot B. Det var snarast B som hoppade på honom. Han hade dock varit lite orolig för att B skulle vilja leka med dockor.

 

Jag vet inte om B är redo för att leka hemma hos en kompis utan oss föräldrar. Det jag är mest orolig över är hur hon skulle sköta sig. Hon är ju lite vild av sig. Dessutom undrar jag hur middagen skulle gå. Men det är kanske bättre när vi föräldrar inte är närvarande.

När B började på sin nya avdelning på förskolan gick det redan en pojke som i höst börjar förskoleklass (det vill säga två år äldre än B). När pojken och B fick veta att de båda pratar kinesiska började de leka mycket tillsammans. De höll ofta varandras händer när de lekte på gården.

B har under sommaren pratat en hel del om pojken, berättat att hon ska gifta sig med honom när hon blir stor och frågat om han gör komma hem till oss för att leka.

Jag har förstått att hon tycker mycket om pojken, men att hon haft något som kan liknas vid romantiska känslor var jag osäker på. Fram tills igår, då berättade B förtjust att pojken kunde lyfta henne.

Vi har nu bjudit hem pojken för att leka. Det verkar som om pojken även tycker om B. Jag hoppas att de båda tycker att det blir roligt att leka med varandra. I bästa fall kan de öva kinesiska med varandra.

Inom loppet av tio dagar har vi haft barnvakt två gånger. För B är det inga konstigheter, men för AA var det första gångerna vi lämnade henne mer än ett par timmar.

 

Förra fredagen fick mormor och morfar passa barnen under en förmiddag. AA grät och skrek otröstligt när vi gick, men hade snart lugnat sig.

Sedan hade hon varit klängig och velat vara i famnen mesta delen av tiden. Och hon hade verkat trött så mormor fick hålla henne vaken, men sedan när det vart dags att sova middag hade hon piggnat till.

Så då fick hon vinka hej då till B som skulle åka till en lekpark i stan med morfar. AA hade trott att hon skulle få följa med och väntat på att bli upplyft i vagnen (som hon annars helst slipper sitta i), men blivit ledsen igen när de gick utan henne.

Mormor kunde sedan somna henne i alla fall. När hon sedan vaknade till under middagssovningen hade hon skrattat till när hon såg att det var jag som kom in och hon höll om mig hårt när hon somnade om.

 

Nu i helgen lämnade vi barnen två dagar. Mormor och morfar fick sova här en natt.

Denna gång verkade hon inte lika otröstlig när vi gick, även om hon grät. Men det har gått över fort.

Det hade gått bra att passa barnen, så mormor verkade kunna tänka sig att passa barnen igen.

 

Jag tror att det är mycket lättare att ha barnvakt för AA när B är med. Och jag kan tänka mig att det är bra övning för AA att vara ifrån oss ibland.

 

Och det är såklart bra att det går bra. Då kan A och jag unna oss lite partid då och då utan att ha alltför dåligt samvete.

Ibland händer det att B förvånar mig med att prata om händelser som jag tror att hon inte minns. Det kan vara något som hänt för över två år sedan.

 

Eftersom det är händelser som jag själv inte kommer ihåg så måste det betyda att B har en egen minnesbild. Jag kan ju inte ha berättat det för henne.

 

Att jag inte kommer ihåg förrän hon pratar om det beror förmodligen på att min hjärna kategoriserar det som en alldaglig och oviktig händelse. Men för B kan det ju ha varit en viktig händelse, eller så minns hon "allt" eftersom hennes hjärna inte har börjat klassificera och sortera bort saker än.

Jag inser att AA är mer som den bebis jag förväntade och var beredd att få när B föddes. Då blev jag förvånad när bebisen var så mycket lättare att ta hand om och umgås med.

 

När AA föddes kunde jag inte frammana någon annan bild av en bebis än B som liten. Därför blev jag förvånad även denna gång, men nu eftersom bebisen var så mycket mer krävande och bestämd.

 

Jag tycker att AA blivit lite lättare att förstå och ta hand om, men hon är fortfarande mer krävande än B någonsin var. Kanske blir det bättre när AA blir lite äldre och att vi då tycker att hon är mycket lättare än B.