The Way the Cookie Crumbles...

Igår var första gången på en vecka som jag lämnade barnen på förskolan. Rent praktiskt gick allt smidigt utom att vi var lite sena.

Redan när vi var hemma berättade AA att hon ville vara med mamma, att hon ville vara hemma på Häckvägen med mamma och att hon inte ville gå till dagis. Ju längre morgonen gick desto oftare upprepade hon detta. Trots detta gjorde hon som hon blev tillsagd, klädde på sig och gick hemifrån, utan att protestera.

På hela vägen till förskolan upprepade hon att hon ville vara hemma på Häckvägen, men gick ändå till förskolan. Ett par gånger sa hon att hon ville bli buren.

När vi kom fram till förskolan var hon ledsen och hennes ögon tårfyllda. Hon fortsatte att upprepa det hon sagt hela morgonen samtidigt som vi gick in på förskolan och tog av skor och jacka. Och hon fortsatte med detta när hon klättrade upp i pedagogvikariens knä, men lade även till att hon ville bli hämtad av pappa och hämtade av mormor och morfar.

Jag är tacksam över att AA inte klamrade sig fast vid mig, som hon gjort med A, glad över att hon kunde finna trygghet hos en annan vuxen och så otroligt ledsen över att behöva lämna en så olycklig dotter på förskolan och som så tydligt uttrycker att hon vill vara med mig. Samtidigt vet jag att hon trivs och tycker om att vara på förskolan. I måndags, då barnen var hemma med A, som de kommer att vara i höst, hade hon berättar att hon ville till förskolan.

AA kunde hoppa redan förra sommaren när hon var drygt ett år. B var över två och ett halvt år när hon kunde hoppa.

Jag vet inte om AA lärde sig genom att se på B.

Hon har ju alltid sett att B (med vår tillåtelse) hoppat i soffan och gästsängen. Vi har tillåtit detta då vi anser att möblerna gjort sitt och ska bytas ut inom några år. AA har såklart iakttagit detta och kanske även tagit det till sig.

Eller kanske lärde hon sig genom att vara på en studsmatta tidigt.

Redan innan AA fyllde ett år fick hon leka på grannens studsmatta och se de andra barnen hoppa där. Sedan dess ville hon vara på studsmattan när vi varit hos grannarna.

Eller så hade hon helt enkelt hade hoppandet inom sig.

AA hoppar omkring när hon är glad. Hon är överlycklig på vår egna studsmatta och hoppar mer än gärna.

Men hon kan även hoppa i frustration eller ilska.

Efter förra veckans inskolning är AA på förskolan utan förälder denna vecka. Vi fick först i måndags veta att hon även ska vara där lite kortare dagar denna vecka. Jag tycker att det är bra för AA att få en lite lugnare start, men det var dåligt att vi inte informerades tidigare.

Det har varit blandade känslor för AA att vara där utan förälder. I måndags och tisdags vinkade hon glatt när vi lämnade henne, men senare under dagarna har hon vid något tillfälle gråtit efter oss och en gång efter B när hon såg henne.

Igår ville hon däremot inte släppa taget när A skulle lämna henne. Men en annan framgång var att pedagogen fick byta blöja efter mellanmålet på eftermiddagen. Det gick även bra att mormor och morfar hämtade henne, från hon i förrgår sa att hon inte ville det.

Av någon anledning har barnen sovit längre om morgnarna i sommar. Vi är mycket tacksamma över detta.

Fastän vi lagt dem som vanligt har de sovit länge. Vi har försökt hålla på rutinerna med tider kring mat och nattning och det har endast varit i undantagsfall som de har fått lägga sig senare än vanligt.

Kanske har vi tröttat ut dem med utflykter under dagarna eller så har de båda varit i tillväxtfas och därför behövt sova mycket.

Det var inte sovmorgon varje morgon, men många av senaste månadens morgnar har vi fått sova till klockan halv åtta-åtta och ibland framåt halv nio.

Nu när förskolan börjat igen har de redan innan återgått till tidiga morgnar, klockan sex-halv sju. För barnen räcker det för att komma i tid till förskolan,  men vi föräldrar kommer behöva gå upp ännu tidigare vissa morgnar när vi jobbar eller tränar.

A har fått vara med på AA:s inskolning eftersom jag tycker att jag är för känslosam (och kanske även mesig).

Det började med två timmars besök i tisdags. Det var som ett besök på öppna förskolan för AA, så det var inga konstigheter, utom att B och jag vinkade hej då hemma.

Övriga dagar är det kl. 9-14.30. Både i onsdags och igår har det gått bra. AA älskar samlingarna med sång- och fruktstund. Och hon leker glatt utan att hänga alltför mycket på A. I tisdags somnade hon sist under vilostunden, men de lade sig tidigare än hon är van vid. Igår kunde hon inte sova alls på grund av spring och oväsen från andra.

Idag är sista dagen som A är med AA på förskolan. Även B började idag. På måndag ska de vara där utan föräldrar. Det blir intressant att höra hur det gått.

Jag trodde (och hoppades) att vi aldrig skulle få in en studsmatta på tomten.

Men för två veckor sedan övertalade A mig om att vi skulle köpa en, förvisso liten, men ändå påtaglig. Hans argument var att barnen alltid har varit sams när de hoppat på (andras) studsmatta och att vi då inte behöver roa/aktivera dem.

Argument som verkligen bet på mig eftersom jag ofta är i trädgården och pysslar när det är fint väder. Barnen vill nästan alltid gå till lekplatsen och är de kvar på tomten behöver man ändå leka eller se efter dem. 

Riktigt så bra blev det såklart inte. Barnen är ofta sams, men de kräver ändå en hel del uppsikt för att undvika konflikter och skaderisk när de är på studsmattan.