Utmattade föräldrar
Både A och jag känner att barnen gör oss alldeles utmattade.
Vi har tidigare trott att AA skulle bli lättare att hantera när hon blivit äldre, och det blev hon väl, en kort period. Men nu är hon jobbigare än någonsin då hon i princip protesterar mot allt.
Förr tyckte vi att hon var jobbig, antagligen eftersom hon själv var frustrerad över att inte kunna uttrycka sig. När hon började prata slutade hon med sina illtjut och hon var någorlunda harmonisk.
Men nu är hon i en fas då hon säger 'nej' till ALLT, även i de fall då vi vet att hon kommer att ändrar sig till 'ja'. Det är påfrestande då aldrig något duger. Hon kan ropa på 'mamma', men när jag kommer fram till henne börjar hon ropa 'pappa' för att sedan åter ropa 'mamma' när A kommer fram till henne.
Dessutom har B väldigt svårt att följa våra uppmaningar, förmaningar och tillsägelser. Och ofta är det tillsammans med AA. Det känns som vi hela tiden måste gräla på henne och det är både tråkigt och tröttsamt.
Gissningsvis är det ett omedvetet sätt för henne att få uppmärksamhet, även om det är negativ sådan. Men både A och jag försöker berömma och uppmärksamma henne när hon gör bra saker.
Vi har tidigare trott att AA skulle bli lättare att hantera när hon blivit äldre, och det blev hon väl, en kort period. Men nu är hon jobbigare än någonsin då hon i princip protesterar mot allt.
Förr tyckte vi att hon var jobbig, antagligen eftersom hon själv var frustrerad över att inte kunna uttrycka sig. När hon började prata slutade hon med sina illtjut och hon var någorlunda harmonisk.
Men nu är hon i en fas då hon säger 'nej' till ALLT, även i de fall då vi vet att hon kommer att ändrar sig till 'ja'. Det är påfrestande då aldrig något duger. Hon kan ropa på 'mamma', men när jag kommer fram till henne börjar hon ropa 'pappa' för att sedan åter ropa 'mamma' när A kommer fram till henne.
Dessutom har B väldigt svårt att följa våra uppmaningar, förmaningar och tillsägelser. Och ofta är det tillsammans med AA. Det känns som vi hela tiden måste gräla på henne och det är både tråkigt och tröttsamt.
Gissningsvis är det ett omedvetet sätt för henne att få uppmärksamhet, även om det är negativ sådan. Men både A och jag försöker berömma och uppmärksamma henne när hon gör bra saker.
Kommentarer
Trackback
