Syskonbråk
I början av höstterminen märkte A och jag att barnen bråkade mindre. Vi gissade att det berodde på att de fick vara ifrån varandra (efter sommarens intensiva sällskap).
Efter inte ens två veckor bråkade de lika mycket igen, men efter ett tag lugnade det ner sig till en hanterbar nivå.
De retar, provocerar och bråkar med varandra varje dag. Men de leker, diskuterar och pysslar även tillsammans.
När AA är ledsen kan hon vända sig till B för tröst (oftast när vi föräldrar har sagt ifrån). Jag tycker att det är fint att AA hyser sådan tillit till sin storasyster.
Kommentarer
Trackback
