Inte snabbare ekorrhjul, men större?
Om jag tyckte att ekorrhjulet var utmattande förr är det ingenting mot vad jag känner nu och värre kommer det antagligen att bli (när AA började skolan).
Utöver logistiken kring lämningar och hämtningar är det middagslagning, aktiviteter, lappar (blanketter), läxor, gympakläder, möten... Och då har vi ännu bara ett barn i skolan. Min förhoppning är att B kan ta större ansvar när det är dags för AA att börja i förskoleklass.
A och jag får kommunicera en hel del kring detta för att få allt att funka smidigt och så att inget glöms bort. Vardagligt och avtändande, men livsviktigt för att jag ska klara av stressen.
Det finns inget alternativ än att klara av det, men lite mer glädje än att få allt att funka i vardagen vore trevligt.
