The Way the Cookie Crumbles...

Jag trodde inte att vi skulle behöva tjata om läxor redan nu, särskilt eftersom B har lärt sig läsa tidigt och dessutom tyckt att det varit roligt. Fram tills nu har läxor bestått av läsning av någon lättläst text (eller bok) ibland med tillägg av nonsensljud eller öva att skriva en siffran.

De senaste veckorna har läxan utökats något så att den utgjorts av läsning flera, eller helst varje, dagar. Då har hon hittat på ursäkt efter ursäkt för att inte göra läxan: hon vet inte vad hon ska läsa, hon kan/orkar/vågar (läs: vill) inte välja bok, hon har ont i halsen, hon är trött... Ursäkterna är oändliga!

A och jag har nog svårt att förstå detta beteende. För oss var det en självklarhet att göra läxor och vid så ung ålder var det inget vi ifrågasatte. Jag tror att vi, på grund av det, har ännu svårare att argumentera med henne och hjälpa henne att hitta motivation.

Dessutom tappar jag hoppet. Om hon redan nu beklagar sig så djupt över att läsa en kvart - hur kommer det att vara om några år?

Jag hoppas att hon mognar, vänjer sig, hittar motivation eller vad det än är som behövs för henne att ta sig igenom skola och utbildning - utan att jag ska bli tokig.