The Way the Cookie Crumbles...

I tisdags var A på barnsamtal för (men utan) B på simfritids. Vi fick veta att hon är lätt att ha att göra med och att de egentligen inte hade något särskilt att ta upp.

B kan säga ifrån på ett bra sätt (varför har vi aldrig märkt av det hemma?) och deltar inte i de tjejgnabb och -grupperingar som uppstår. I stället går hon och en av hennes bästa kompisar iväg. Jag tyckte att det var skönt att höra.

I början kunde B klaga på att de promenerade mycket, men det gör hon inte längre. Det är bra att hon vant sig, dock tycker jag att det sällan märks när hon är med oss föräldrar.