Mer självständig
B har sedan en vecka tillbaka börjat gå till skolan utan förälder. Hon går tillsammans med grannen som också går i samma klass.
Det frigör faktiskt en del tid för oss, särskilt nu när vi jobbar hemma. Och stressen att komma iväg på morgonen minskar markant eftersom vi inte har någon tid att passa för AA.
En del eftermiddagar går hon också hem själv från fritids. Det började hon med i höstas, men jag (och även hon själv) tyckte att det kändes lite jobbigt att hon gick ensam i vintermörkret. Dock föredrog hon det framför att bli hämtad lite senare och samtidigt som AA.
Att B klarar av mer saker själv innebär ju mer tid och mindre stress för oss, men det innebär också att hon är på väg (om än långsamt) mot mer självständighet.
Som många gånger i föräldraskapet har jag blandade känslor för detta. När hon ständigt behöver hjälp längtar jag efter att hon ska bli självständig, men nu när hon blivit mer självständig vill jag hålla kvar henne i boet...bara lite till...
Kommentarer
Trackback
